Vila, dag 4

Okategoriserade

Idag har jag haft en liten dipp i tillvaron. Tanken på att det ska vara såhär ett tag nu, i kombination med medicinen jag äter gör mig tillfälligt (hoppas) deprimerad. Jag har fått Adalat, en blodtryckssänkande medicin som även ges till gravida för att få livmodern att slappna av. Men med ett blodtryck som innan var ganska lågt (100/60), är det nu på död mans nivå och jag känner mig både yr, trött och nedtryckt (av tyngdlagen).

Jag har haft mer sammandragningar den här veckan än förra, och igår var magen så öm på kvällen av allt muskulerande att jag tog en lång, varm dusch sittandes på den pall jag sist satt på när jag skulle föda barn på riktigt. Det blev lite bättre och idag får jag bara sammandragningar när jag rör mig eller är kissnödig. Är lite osäker på när jag borde ringa tillbaka till sjukhuset, hur ont/mycket sammandragningar ska jag då ha för att det ska behövas ”stoppas”? Och en del av mig vill inte ringa för att jag inte vill bli inlagd igen. Men så kan jag ju inte tänka, det fattar jag ju. Ikväll stannar min man hemma från Superior Challenge på Hovet för att vakta mig, då han säger att jag kommer gå upp och röra mig om han sticker (jag tycker att han kan gå eftersom Alma snart ska sova och jag bara kan ligga här som vanligt).
Ja, såhär går mina tankar runt, runt. Och gud vad deppigt det här låter. Jag måste hitta något bra sätt att bli lika glad som jag kände mig i onsdags när jag fick komma hem, men jag tror också en del av den här gråskalan faktiskt beror på den här medicinen. Räknar ner till återbesöket på Sös på torsdag då det blir kontroll och läkarbesök. Fatta att det enligt den här gravid-widgeten till höger är 135 dagar kvar, vilket skämt!

Vila, dag 4

Okategoriserade

Idag har jag haft en liten dipp i tillvaron. Tanken på att det ska vara såhär ett tag nu, i kombination med medicinen jag äter gör mig tillfälligt (hoppas) deprimerad. Jag har fått Adalat, en blodtryckssänkande medicin som även ges till gravida för att få livmodern att slappna av. Men med ett blodtryck som innan var ganska lågt (100/60), är det nu på död mans nivå och jag känner mig både yr, trött och nedtryckt (av tyngdlagen).

Jag har haft mer sammandragningar den här veckan än förra, och igår var magen så öm på kvällen av allt muskulerande att jag tog en lång, varm dusch sittandes på den pall jag sist satt på när jag skulle föda barn på riktigt. Det blev lite bättre och idag får jag bara sammandragningar när jag rör mig eller är kissnödig. Är lite osäker på när jag borde ringa tillbaka till sjukhuset, hur ont/mycket sammandragningar ska jag då ha för att det ska behövas ”stoppas”? Och en del av mig vill inte ringa för att jag inte vill bli inlagd igen. Men så kan jag ju inte tänka, det fattar jag ju. Ikväll stannar min man hemma från Superior Challenge på Hovet för att vakta mig, då han säger att jag kommer gå upp och röra mig om han sticker (jag tycker att han kan gå eftersom Alma snart ska sova och jag bara kan ligga här som vanligt).
Ja, såhär går mina tankar runt, runt. Och gud vad deppigt det här låter. Jag måste hitta något bra sätt att bli lika glad som jag kände mig i onsdags när jag fick komma hem, men jag tror också en del av den här gråskalan faktiskt beror på den här medicinen. Räknar ner till återbesöket på Sös på torsdag då det blir kontroll och läkarbesök. Fatta att det enligt den här gravid-widgeten till höger är 135 dagar kvar, vilket skämt!

Vila dag 2

Okategoriserade

Minnesanteckningar: Det är inte helt lätt att få hjälp med saker i sitt hem. Det är rent ut sagt skitsvårt att be andra hämta ett glas vatten, hänga tvätt, ta fram en blöja. Idag var det min kära mor och syster som fick hjälpa till.

Och oj min fina soon-to-be treåring, hur ska hon förstå att hon inte får klättra på mamma eller springa med mamma, eller att mamma inte ska lämna på dagis.
”Min mamma är sjuk” hade hon sagt idag. Fina unge.

Vila dag 2

Okategoriserade

Minnesanteckningar: Det är inte helt lätt att få hjälp med saker i sitt hem. Det är rent ut sagt skitsvårt att be andra hämta ett glas vatten, hänga tvätt, ta fram en blöja. Idag var det min kära mor och syster som fick hjälpa till.

Och oj min fina soon-to-be treåring, hur ska hon förstå att hon inte får klättra på mamma eller springa med mamma, eller att mamma inte ska lämna på dagis.
”Min mamma är sjuk” hade hon sagt idag. Fina unge.

Home sweet homo

Okategoriserade



Jag är hemma igen! Med sträng ordination om vila. Inga lyft, ingen ansträngning, inte ens gå utanför huset. Jag måste slappna av så att det inte drar igång igen. I två veckor är jag ordinerad det här, sedan får vi se. Känns ju sådär att äta medicin men de är verkligen proffs på det här på Södersjukhuset, oj vad bra de har varit. Och fina. Vila dag ett. Jaha. Vad ska jag göra nurå? Tar nog ett tag att vänja sig.

Home sweet homo

Okategoriserade



Jag är hemma igen! Med sträng ordination om vila. Inga lyft, ingen ansträngning, inte ens gå utanför huset. Jag måste slappna av så att det inte drar igång igen. I två veckor är jag ordinerad det här, sedan får vi se. Känns ju sådär att äta medicin men de är verkligen proffs på det här på Södersjukhuset, oj vad bra de har varit. Och fina. Vila dag ett. Jaha. Vad ska jag göra nurå? Tar nog ett tag att vänja sig.

Ultraljud

Erdoderdo

Det mest bisarra är att bli omkringkörd i sin säng på sjukhuset. Åkte hiss med en svettig transportör. Kom att tänka på scenen i Babylonsjukan då de kidnappar ledaren för Sd på SÖS. Ramiro, en av karaktärerna, jobbar där i filmen. ”Jag är portör”.


Här var jag för några veckor sedan på rutinultraljud. Nu ligger jag med en kanyl i armen i korridoren på samma avdelning och skrämmer upp alla förväntansfulla nygravida.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjukhusbacken,Stockholm,Sverige