Verkligheten, sociala medier och att tjata i flera kanaler samtidigt

Ungefär samtidigt som jag igår bloggade om att jag inte skiljer på bekanta i verkligheten eller på nätet, bloggade Alexandra om just det bloggandet, sociala medier vs verkliga möten. Hon kan ibland känna att hon upprepar sig, att folk redan har läst på bloggen det hon berättar live.
Alexandra skriver: ”Vad ska vi prata om när vi träffas i det verkliga livet om vi redan skriver om det mesta på nätet?” Men det känner inte jag igen mig i alls. Dels tror jag att de människor jag umgås med i verkliga livet pratar om samma saker som jag uppdaterar om, och skriver om på min blogg. Jag pratar gärna om dem och deras när vi ses, till exempel. Men också att många av de här personerna har jag känt så länge att vi inte uppdaterar eller avhandlar småtingen i vardagen på samma sätt. Flera av mina bästa polare träffar jag ganska sällan, och vi pratar inte om nuet så mycket när vi ses, vi bara hänger. Andra pratar jag massor om nuet med men vi berör alla ämnen på ett annat sätt än hur de uppdateras här, mer blod svett och tårar.

Det kan också vara klurigt att ha både en blogg, ett twitterkonto och Facebook att ha koll på. Man vill gärna inte säga sak i alla de tre olika kanalerna – samtidigt – det blir rätt tjatigt att följa någon i så fall. Eller så känner iallafall jag. Men jag har märkt att det inte riktigt blir så ändå, för mig. På bloggen vågar jag lägga ut helt, för många, ointressant skit och glimtar från min vardag. Utan att ha något egentligt syfte med det. Vilket jag gillar. Jag censurerar dock mina innersta och pågående tankar på bloggen, samt mina mina nära relationer (för deras skull). Mycket på grund av vilka som läser min blogg. Nuförtiden både jobbrelaterade personer men även familj. Och det kan vara klurigt att väga av ibland, jag gillar annars spread your guts-formatet mycket. När den här bloggen fick liv var det lite mer så.

Facebook eller Twitter är det mycket mer att jag följer andra personer än vad det är på min blogg. Tvåvägskommunikation, eller ibland envägs – från mitt håll. Jag läser vad de skriver. Jag försöker se till att kommentera andra tio gånger mer än vad jag berättar något om mig själv, en god gammal sociala medie-regel. Twitter är lite som en chat för mig, jag följer många personer där av rent yrkesmässiga skäl och uppdaterar mig vad de pratar om. Samtidigt som jag gärna snackar skit om livet med folk som bara är sköna. Man får snabba svar.
På Fejan har, sedan jag började jobba med PR, en del kunder och kollegor blivit polare med mig och därför censurerar jag även den mer idag. Förr var den mer privat. Och förr när jag gick ut mer och inte var inlåst gravid, var Facebook en slags evenemangskalender (det är det ju fortfarande iofs) på saker att göra, folk att hooka med och så, evenemang att följa. Jag uppdaterar väldigt sällan om vad jag gör just nu både på blogg, Twitter och Facebook. Och ses vi live kanske jag inte uppdaterar alls. Jag är nämligen både en integritetsskyddande person IRL, samtidigt som oerhört social. En sociopat helt enkelt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s