#nofilter

20120816-214432.jpg
Min mest osmickrande färg: röd/orange. Och min näsa är det också – bränd.

Imorse när jag knallade med hunden här fick jag lite höstpepp. Tänkte på mörkare hår, nya jeans, jobba. Men just det: jag ska ju vara hemma till januari, med lilla Frankenstein.

Ikväll skrek hon sig till sömns. Ångest. Övertrött efter en dag med två badutflykter. I de lägena kan jag inte trösta eller hålla henne. Bara ge henne två nappar som hon byter emellan och skriker. Riktigt monster-mode då hon mellan att skrika och somna till vaknar och börjar GÅ i spjälsängen mot dörren. Som ett sånt där zombiemonster som aldrig dör. Alma var likadan. Båda barnen: kör på fullt ös tills de kraschar. Har provat att släcka ner hemma och spela valsång och krystande dalkullor som onanerar med näverkåsor och tända ljus och all sån skit. Tar ändå hundra år för mina kaniner att somna. Och ont i mitt hjärta när jag inte kan hjälpa.

Detta ger mig en viss extra stress när jag är på besök hos en något lugnare familj. Som trots sena vilor på eftermiddagar lägger sig tidigt. Det är kört för mig och mina små. Snoozar mina barn fem minuter i bilen efter kl 16 far de runt uppåt väggarna som harkrankar på speed fram till klockan 22.30. Därför skojar jag extra mycket och har extra griniga barn hela seneftermiddagarna här.

Mvh
Mor som idag hotat kasta ut både barn, foppatofflor och leksaker genom fönstret. Hot – bästa metoden.

OBS – leksaker = träslevar med ansikte på såklart.

2 reaktioner på “#nofilter

  1. Där har jag minsann tur. Trots att Wilda inte är trött tjatar hon om att få lägga sig i sängen. Sen kan hon ligga där i 30 minuter innan hon somnar, men hon är nöjd. Bara hon får ligga i sin säng.
    Och Dixie bara somnar.
    Däremot har jag det kämpigt med maten. Wilda är så liten i maten och jag är så fruktansvärt trött på att tjata

    • Det låter som en jävla dröm. Med sömnen.

      Ligger hon under sin viktkurva? Tipset jag fick av Bvc var att aldrig tjata om mat. Jag vet, det är så JÄVLA svårt. Men att ha fasta rutiner – det verkar du ha – och erbjuda liiite mat på tallriken (så de får be om mer) och inte säga nåt mer eller tjata, bara att de får gå från bordet om de inte äter upp. Avdramatisera. Och inte småäta emellan och ersätta förlorad mat med det. Fast jag tror du har grymt bra koll på det där med mat!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s