Att vara hemma har sin underbarhet. Jag satt uppe själv i natt med ett glas vin och såg Shame i mörkret. En film som jag länge tänkt se men inte kommit mig för att göra. Idag väntade en skön sovmorgon till klockan halv elva och jag kunde helt slappna av framför teven.

Filmen är ett psykologiskt drama av det slag som sällan görs längre, i alla fall inte i Hollywood. Rätta mig om jag har fel. Det här är ingen recension men se filmen om du vill sugas in i ångest så påtaglig att den blir fysisk i svettningar och nattliga löpturer (hög igenkänning för mig). Därtill relationssamtal så autentiska att du småler igenkännande åt känslan när ingen egentligen vet vem som började en diskussion men samtliga inblandade vill avsluta den. Samtidigt är musiken så vacker.