Eget sovrum

Erdoderdo

22.40, 23, 01, 02:20, 03:30, 04:30, 05:30, 06:30.

Det var de klockslag som Ines vaknade inatt i sitt nya rum, efter att jag gått och lagt mig. Jag var inställd på en rörig första natt. Klockan 23 och klockan halv fyra lyckades jag få henne att somna om själv. Detta genom att inte gå in dit. Hon tog antagligen en napp och drack lite ur flaskan själv. Jag inser att det, i och med att vi sovit bredvid henne med öppen spjälsäng bredvid vår säng, är vi och framför allt jag som hjälper henne somna om för fort. Det var aldrig så att hon gallskrek inatt, utan hon gråter till, gnyr, bökar, hittar inte nappen, vill dricka lite. Jag hade lagt en kall flaska i sängen som hon kunde ta själv. Vid fyra vaknade Alma till så då gick jag över och la mig med henne (hon har en vuxensäng, 80 cm). Då var det svårare för mig att vänta lite extra med att hjälpa Ines. Klockan 6:30 kom hon över till Almas säng, pigg och glad, då hade hon sovit sen 19.

Först tänkte jag HERREGUD vilken natt, på grund av att jag noterat alla klockslagen och inte brukar göra det – sju uppvak för mig som la mig klockan 22. Sen insåg jag att det nog var precis likadant som alltid. Hon sover alltid hela natten i sin egen säng, med sina små gråtavbrott då jag snabbt brukar försöka på så enkelt vis som möjligt få henne att sova vidare. Det är inte hon som har problem, det är jag. Jag antar att vi blivit lite skadade av hennes öronbesvär också. Hon vill inte att man ska trösta, klappa eller hålla om. Hon vill bara ha napp eller flaska och är inte ett barn som jag kan ge närhet och vagga till ro när hon är trött. Hon somnar alltid själv i sin säng, med några extra nappar i händerna. Jag brukar sitta eller ligga bredvid.

Jag tror verkligen att detta med eget rum kommer hjälpa alla att sova bättre. Jag ska öva på att försöka låta henne somna om själv, det kommer ge oss alla bättre nätter. Min lilla skorpa. Även om det är tufft och kommer att bli med fler öronbesvär och sjukdomsnätter, och ett redan invant dåligt sovmönster. Men jag tror att hon ändå förstår att vi vuxna inte är i rummet, och att Alma är där i sin säng.

Själva vetskapen om hur många uppvak jag har en vanlig natt gjorde mig dock lite rädd när jag sprang på löpbandet på gymmet idag. Imorse tänkte jag först att det var ju helt fruktansvärt synd om mig och att jag var så trött, men när jag insåg att jag kände mig som vanligt och att detta antagligen är så det alltid är, så ville jag gärna gå dit pga längtade väldigt. Efter en snabb pyramidintervall kände jag nästan blodsmak i munnen, och jag brukar ju gilla det, men själva vetskapen om hur dåligt jag sovit gjorde att jag inte vågade köra en till (men jag gjorde en i tabata istället). Är det så att man klarar så mycket mer än man tror, eller är jag bara sjuk i huvudet?

*Jo jag får sova ikapp och vi hjälps åt, men jag har fått så rubbad sömn av detta år så jag sover urdåligt av mig själv med och ligger ofta sömnlös på nätterna, samt har svårt att somna om efter ett uppvak :(

20120903-142104.jpg

Trött unge somnade på väg till gymmet. Det var strålande solsken så jag satte mig på en bänk med en DN, kaffe och Skyr.

7 reaktioner på ”Eget sovrum

  1. Usch känner igen de där. Jag har dock blivit bättre på att somna om efter uppvak. (om jag inte har jobbet i huvudet…)

    Hoppas kommande natt blir lugnare :)

  2. somna själv is the shit! i alla fall för vår lilla pärla, som haft väldiga problem pga polyper. hon blev opererad i våras, men redan innan dess började vi låta henne somna och somna om själv och det ledde till underverk. för oss och för henne. efter operationen är det magiskt. sover så gott som alltid hela nätter, även när hon är förkyld. och vi som trodde vi gjorde henne gott som höll henne i handen, hade henne bredvid oss i sängen etc. tror inte det längre. en mycket gladare och harmoniskare unge är hon! jag är dock fortfarande beredd på att hon ska vakna. sover gott första halvan av natten, sedan ligger jag typ och väntar på att hon ska vakna. men det ger sig nog. lycka till!

      1. klassisk femminuters, skulle jag gissa. började med att låta henne somna själv. förberedde henne på att det skulle bli ändrade nattningsrutiner (hon var knappt två när vi skred till verket, så hon förstod vad vi sa). när det väl var dags protesterade hon såklart högljutt. men vi klockade, och det tog 15 minuter första kvällen, jämfört med vanligtvis en timme när vi satt hos henne tills hon somnade. därefter var det ca 5 minuter några kvällar, därefter ingenting. hon gosar ner sig och somnar. ganska omedelbart blev det bättre även på nätterna. men efter hand lät vi bli att gå in till henne på nätterna och lät henne somna om själv. resultat direkt. och jag TROR inte att hon känner sig övergiven. jag tror hon känner sig trygg och lugn. är så stolt över henne. som sagt, efter operationen blev allt ännu bättre och nu har det varit så här sedan i maj, så jag tror att jag snart kan ropa hej, att det faktiskt har vänt på riktigt nu. dock har vi inga andra barn, så det där med att väcka hela hushållet har inte varit några problem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s