Fredagsfeeling

Erdoderdo

IMG_2372.JPG
Idag jobbar jag med datorn på Rosa Skrot

Jag har haft finbesök med liveträning av en kund i Lofsangruppen och sitter nu med veckans pass.

Idag inviger jag mina nya skor från Vivo barefoot. Jag har ett par sedan innan som jag har börjat ha på jobbet och vara ute och gå med. Så jag kände att jag behöver uppdatera skoparken. Det blev Vivo istället för Merrell. De är supertunna i sulan vilket är grymt för foten, och man kan till och med ta ut innersulan så blir de ännu tunnare.

Matiga sallader

Erdoderdo

En sak som Sara Tilling lärde mig när hon bodde hos oss för ett par år sen, är att ha färdig råkost i kylen under en vecka. En färdigskuren sallad med vitkål, blomkål, spenat, morot håller sig flera dagar i kylskåpet om det inte är någon dressing på eller någon fuktig grönsak som tomat och gurka. Skitbra att ha inför en vecka med hungriga och trötta barn som ska hämtas från förskola och skola. Addera en matig, ljummen och proteinrik baljväxt som linser eller bönor så har du en riktigt bra bassallad som ger mättnad länge. Min favorit just nu är frysta edamamebönor. Idag fick jag en påse belugalinser av min mamma. De ätes gärna al dente, marinerade. Ska testas så fort som möjligt.

Medan jag lagar middag brukar jag servera morotsstavar eller bönor i småskålar till kidsen som då gärna chillar framför barnteve eller går loss i sitt rum. Uppskattas och jag har som tur är fått barn som tycker om grönsaker, säkert har förskolan bidragit med positiv matinspiration.

IMG_2315.JPG
En typisk Clara-middag med råkost, rotfrukter, kyckling och fetaost.

I helgen har jag och barnen varit hos min mamma i Vällingby och tagit det lugnt inne, sprungit av oss i parken, sniffat höstlöv och druckit kaffe (jag).

IMG_2297.JPG

Sanningen om min fot

Livet, Träning

Jag bröt benet 2007 och har en märgspik inopererad med fyra tvärskruvar, två i ankeln och två under knät. Varje gång jag de senaste åren trappat upp min löpträning får jag en inflammation i skruvfästena och benhinnorna som gör jätteont. Idag hade jag äntligen tid hos en ortoped på Södersjukhuset för att kolla vad jag kan göra åt detta. Det var en väldigt duktig och kompetent läkare som har stor erfarenhet av att göra korrigerande operationer av såna här gamla skador och märgspikar. Jag förklarade att jag är väldigt högfunktionell, att jag kan lyfta och böja tungt, men att jag inte kan springa halvmaror eller nedför i slalombackar utan problem. Han påminde mig om att jag fick en snedställning i min fot när jag bröt benet, och min högra fot är 15 grader felroterad efter detta. Det går att korrigera men då måste man såga av hela benet och sätta tillbaka det igen, med ny märgspik och skruvar, och risken finns att det inte blir bra då heller. Det är en väldigt omfattande operation, med lång rehab, och så högfungerande som jag är så är det nog bättre på att ställa in siktet på att inte bli någon löpare. Snarare ska jag vara glad att jag kan göra det jag faktiskt kan, med den felaktigheten jag ändå har i benet.

Det var lite tufft att höra, även om jag blir väldigt glad över tanken på vad jag klarar av med min kropp. Jag tänker aldrig på mig själv som dysfunktionell med min fot, även om jag brukar skämta om den. Ida sa någon gång att min löpsteg inte är vackert, men att jag är effektiv som löpare, och det där första kan jag verkligen hålla med om haha.

Jag ska ta bort de små tvärskruvarna i ankeln för att underlätta för irritation men det är inte säkert att jag kan springa så mycket för det. Springa för njutning och inte för prestation – det får bli min grej. Och så har jag ju alltid min skivstång.  Jag anpassar minn träning efter det som går och kan till exempel inte göra bulgariska utfall eller utfallshopp med vikt. Men lyfta en skivstång upp och ned från golvet kan jag göra väldigt bra, och får acceptera att min högra fot pekar lite utåt.

Jag känner mig både glad och ledsen över detta besked. Tacksam och ändå lite avundsjuk på alla löparfrälsta som möter den här hösten ute i löparspåret.

Igår var jag på pressdag på Prat PR och sniffade på de senaste barfotaskorna från Merrell. Aningens sugen nu på att tröstköpa mig ett par nya. Jag behöver ju ta hand om min stackars fot ;)

IMG_2261.JPG

IMG_2260.JPG

Första sporten

Erdoderdo

Mina äldsta stjärna är sex år och går i förskoleklass. Hon har inte velat testa någon sport än fast vi försiktigt har föreslagit pappas barnträning. Lite simskola har vi kört men inget mer. Och jag har också känt att det är helt okej att vänta med allt detta. Det kommer bli så mycket mer senare i livet. Men nu har hon bestämt sig för att gå på skridskoskola på Hammarby Bandy. Att hennes farbror jobbar där är kanske en bidragande coolhetsfaktor. Och att skridskor är kul att kunna. Jag surfar runt efter vad som kan behövas till starten på lördag. Ett par grillor på Stadium är inte så dyrt alls faktiskt.alma

Mammamage och styrkeprogression

Träning

Jag har en ny rolig kund i Lofsangruppen och det är min polare Sanna som precis fått en liten bebis. Jag har känt Sanna i många år och vet precis vad hon INTE behöver just nu – och det är att dra på stora trumman och börja kuta runt Årstaviken flera gånger i veckan. Istället behöver hon stärka upp sin kropp inifrån, jobba med sin aktivering av de inre magmusklerna, rörlighet för den (stackars) ammande och bebisbärande ryggen och aktivera baksidan av kroppen eftersom man lätt tappar kontakten med den efter en graviditet.

Jag skickade idag Sannas första träningspass till henne. Ett gäng övningar som utförs i låååååångsamt tempo (långsammare än man tror!) med en pilatesboll som första ”avancering” för instabilt arbete. Målet är att kunna jobba med aktiveringen av bålen först liggande, sedan sittande, sedan på alla fyra, stående och sedan i rörelse.

Även om jag själv mest lyfter tungt nuförtiden har jag fått ut massor – jag menar verkligen massor – det senaste halvåret genom att själv repetera detta (som jag ju själv körde med Lovisa som PT när Ines var nyfödd). Efter att jag opererade bort min gallblåsa för två år sedan tappade jag magstödet igen och det tog ett tag att komma tillbaka. Och nu senast på Wenngarn när vi alla coacher i Lofsangruppen hade konferens kollade duktiga Betty på min aktivering och jag har den även när jag rör på mig och lyfter.

Det är bra att bygga sitt hus inifrån och om man inte kan använda och aktivera bålen så är det ingen bra idé att gå vidare med tyngre grejer. Precis som nybörjarna hos mig som kör styrka och prestation och får börja med hantlar – för att sedan gå vidare med skivstången när tekniken sitter. Styrkelabbet bloggade igår om varför det inte är någon mening att öka vikterna när inte tekniken sitter, och samma är det med bålstabiliteten för en nybliven mor.

Jag ser fram emot att hänga med min Sanna i appen. En av de finaste grejerna som finns är de grymma mammorna som jag haft förmånen att coacha, som alla kommer tillbaka till sitt bästa jag efter graviditeterna och levererar insikt efter insikt.  En tjej sprang 400-metersintervaller på Friskis häromdagen och hon kunde inte springa eller göra ett utfall på grund av smärta i juni. Vi har jobbat massor med bål och instabila, lugna styrkeövningar med boll. Nu kan hon kuta utan ont – fatta den känslan! En annan tjej skippade sitt Sats-kort och köpte en tyngre kettlebell för att hon får så bra resultat av sin hemmaträning. En tredje fick beröm av sina kompisar på sin egen möhippa för att hon såg så stark ut. Jag älskart!

Skärmavbild 2014-10-14 kl. 20.32.45

Betty går igenom grundaktiveringen i en workshop med Lofsangruppen förra månaden. Och förresten – igår började min utbildning hos Eleiko som jag går med min kollega Johanna Barvelid. I december är jag färdig PT och strength & conditioning coach. Någon som är sugen att träna IRL sen?

Helgen

Erdoderdo

Fredagar jobbar jag med Lofsangruppen och inte på mitt människojobb som vi skämtsamt brukar säga i Lofsangruppen.

I fredags hängde jag och coach Johanna i Skrapan och plöjde igenom våra kunder och kompetensutvecklade. Vi har kört fredagar ihop i några veckor. Det är superhärligt men vi behöver prata mindre och jobba mer 😃.

Vid lunch stack Johanna iväg på ärende och min kompis Sanna kom förbi. Och av en slump vår tredje gamla polare Diana som bor bakom Skrapan. Vi lärde känna varandra när vi var 16 år och började teaterprogrammet i gymnasiet. Tre väldigt olika och lika personer som följt varandra mer än halva livet. Vi har gjort otroligt mycket bus tillsammans.

Sanna ska också börja köra lite mammaträning med mig i appen, superkul!

När jag fick barn bodde Sanna tillfälligt hos sina föräldrar i Nacka och vi hängde nästan dagligen en lång tid. Hon är grymt bebisrutinerad men lite mer attachment parent än jag trodde 😉.

IMG_2230.JPG

IMG_2231.JPG
Resten av helgen är dedikerad barnkalas, igår och idag. Och vi har Dianas sexåring här på sova-över sen igår. Kids all in. Träning blev det inte denna helg då jag är förkyld.

Lunchpromenaden

Erdoderdo

Forskning visar att regelbunden fysisk aktivitet i minst 30 minuter om dagen minskar risken för cancer. Det räcker att ta en rask promenad, dansa eller städa – det viktigaste är att pulsen ökar.  Idag arrangerade Cancerfonden lunchpromenader runt om i Sverige. För de som inte kunde delta kunde man gå en virtuell lunchpromenad med Sara Rönne, aka Träningsglädje.

Min lunchpromenad (lyckan över att regnet upphört) gick till Mandel Showroom för att spana in vårens nyheter när det gällde outdoor, sport och träning.

Jag fastnade för det svenska (Kungsholmska) märket Röjk och deras mysiga plagg.

IMG_2194.JPG

IMG_2197.JPG

IMG_2195.JPG

Onsdagsaktiviteter

Erdoderdo

För att kicka igång denna blogg igen passar det bra att delta i lite roliga aktiviteter som jag ju faktiskt blir bjuden på tack vare denna blogg.

Idag ska jag förbi Mandel showroom för att spana in nyheter i klädväg gällande sport. Imorgon blir det häng med Microsoft och Sparkibaken på ett event om appar och träning. Och nästa vecka pressdag på Prat PR som har massa göttigt i sitt showroom. Tack bloggen!

Den här dagen startar med kaffe och massa vatten. Alltid.
IMG_2180.JPG

När jag känner pappa i mig

Erdoderdo

IMG_2172.JPG

På tvärbanan idag hade en äldre man lagt ett blött paraply på sätet bredvid sig när det var fullt i trafiken. Jag frågade om jag fick sitta där och kände en viss irritation över hans agerande, sätet blev ju blött. När jag slog mig ner förstod jag att han lagt det där för att leta efter sitt åkkort, färdbeviset. Handen darrade när han hittade det och räckte till konduktören. En kort sekund, en känsla, det fick mig att tänka på pappa. Pappa som inte lever längre sen snart fem år. Han hade lätt kunnat stressa upp sig över att inte hitta sitt kort och liksom strunta i resten.

Ibland känner jag pappa i mig. Helst när jag blir stressad, eller när jag finner mig agera på ett sätt som jag egentligen inte gillar. Stressad förälder som ryter till, barn som trotsar och jag som förklarar att det kostar pengar och mamma måste jobba på ett oerhört barnsligt sätt.

De dåliga sidorna hos mina föräldrar är av någon anledningen lättare för mig att relatera till. Men de gör också att jag förstår och accepterar dem lättare och kommer närmare min pappa som inte längre finns.

Samma plikttrogna känsla som mannen på tvärbanan upplevde i jakt på sitt färdbevis kan min mamma också känna och jag undrar om det är signifikant för deras generation. Härom veckan hade någon lagt en cykelsadel i vår barnvagn på förskolan och min mamma ringde mig upprepade gånger för att fråga vad hon skulle göra med den. Jag hade missat samtalen. Hon gick in på förskolan och bad personalen ta hand om den (så att den inte skulle komma bort) men de ville inte ta ansvar för den. Själv hade jag bara kastat den åt sidan. Folk får väl ta ansvar för sina prylar själv. Mamma känner det kollektiva ansvaret. Tänk om någon tar den när den ligger oskyddad. Och det är i sin tur ett kännetecken för min generation. Det som inte är mitt tar inte jag ansvar för, kastar åt sidan.

Plötsligt kände jag värme för den stressade mannen på tvärbanan som blött ner mina byxor med sitt blöta paraply.

Munday funday

Jobb

IMG_2141.JPG

IMG_2145.JPG

IMG_2133.JPG
Den här helgen har jag jobbat med träning så långt ifrån Lofsangruppen som det går att komma: UFC-galan i Globen. På Springtime jobbar vi med kommunikationen i Sverige för UFC sen 2012 och detta var den tredje galan här.

Jag agerade pressis och hade koll på journalister och fighters i intervjuer efter matcherna, så kallade scrums. Över 12 timmars spring resulterade i över sex kilometer enligt min stegräknare haha. Här är en bra artikel om galan och sporten.
Många var förstås besvikna över att våra svenska killar inte alla vann.

Idag är det ny vecka, lite mörkare ute på morgonen när klockan ringde. En dag med massa möten väntar.

Ta hand om baksidan

Träning

rumpan

Bild lånad av Lovisa från Wenngarn där vi hade konferens med Lofsangruppen i september

Jag får ofta höra lite skämtsamt att jag måste träna rumpan mycket då jag har en markant bakdel på kroppen min. Och lite skämtsamt åt andra hållet kan jag kanske konstatera att jag kanske tränar rumpan mycket just för att jag har en fallenhet för det. Det är helt enkelt lättare att få kontakt med baksidan om man har något där bak som hjälper till med tyngden.

Styrkelabbet skrev igår om hur du kan träna rumpan på bästa sätt och jag kan konstatera att samtliga övningar ingår i min standardträning. Läs här.

Imorse hann jag med ett morgonpass (bästa!) och det blev:

3X5 marklyft uppvärmning

3X5 tunga marklyft

3X7 tunga goodmornings med skivstång

4Xså många jag klarade, tunga höftlyft med skivstång

Genom att jag vilar länge mellan de tunga marklyften (för att använda samma muskelfibrer i varje lyft och inte rekrytera nya) så tar ett sånt här pass ganska lång tid. Ända nackdelen. Då får en passa på att öva mindfulness eller som idag, ligga på en rulle och mjuka upp kroppen.

Kvällens hundring

Träning

IMG_2056.JPG
Det bidde inget gym idag och därför gjorde jag det enkla hemmaupplägget 100 pullups. Först utan gummiband, sedan ett smalt, tjockare, tjockast. Här är det sista. Sista 15 repetitionerna var tunga.

Och ja, vår dörrpost är sned. Hammarby Sjöstad sjunker tydligen snabbare än Venedig i vår del av Sjöstan. Byggt fort på sopor sägs det.

En bra lördag

Livet

För att komma ur bloggtorkan, vad passar bättre än en bildkavalkad? Jag väljer att tjuffa ut en om min grymma lördag. Jag hade först en fin dag hemma själv och städade samt gick en långpromenad med hunden.

Sedan mötte jag upp Lovisa för att träna på ett stängt Rosa Skrot. Knäböj med stång bak, pressar och knäböj mot box stod på schemat.

Sedan läste jag kurslitteratur till Eleiko PT som jag går i höst ihop med min kollega Johanna i Lofsangruppen. Lovisa låg samtidigt och fick fransarna fiffade.

Senare bjöd Lovisas Hans (Hanisa) på en superlyxig middag med oxfilé, kantareller, sötpotatis och champagne.

Jag somnade glad och nöjd och tror bannemig att känslan sitter i än idag. Vänner rules.

IMG_2051.JPG

IMG_2052.JPG

IMG_2031.JPG

IMG_2038.JPG

IMG_2034.JPG