Rapport – föräldraledigheten

Erdoderdo

Om någon undrar hur det fungerar här hemma, eller själva upplägget, så jobbar jag 50% sedan januari, och jobbade 20% från när Ines föddes. Jag jobbar på kontoret och vi byter av varandra här hemma. Farmor är en brygga emellan oss och hjälper till med passning några timmar varje tisdag. Jag jobbar halv tisdag, hel onsdag och fredag.  Min kille jobbar längre dagar än jag då han jobbar, han är borta oftast 9-21, 22. Nu har vi kört såhär i ett halvår och det finns både för- och nackdelar med upplägget. 

Bild

Fördelarna är jämställdheten, att jag inte kommer lika mycket efter i arbetslivet (vi kommer lika mycket efter, det är ett som är säkert), att man får lika delar av båda liven, att vi båda är lika ”bra” på att ta hand om våra barn. 

Nackdelarna är att jobbet blir svårare att fördjupa sig i, det är för mig som konsult omöjligt att meddela kunder att jag inte är tillgänglig på flera dagar och jag får hela tiden puffa över saker på mina tålmodiga kollegor. Det är svårare att hänga med i omvärldsbevakningen som är en viktig del av mitt jobb. Och eftersom jag är projektledare i flera enskilda projekt får jag jobba extra då och då. Alternativet vore att jag inte tog egna projekt alls, men då skulle det vara som att jobba för att bara sitta av tiden och att inte ha egna engagemang är för mig väldigt tråkigt.

Nackdelarna hemma är att vi är de där struliga föräldrarna på förskolan. Man skulle kunna tänka sig att man får bättre koll när båda är där lika mycket, men det är snarare svårare att hålla alla hemmabollar i luften, också. Vi missar klädbyten, överlämningar, möten, tider. Vi glömmer Bvc-tider. Båda. Vi har överlämningar hela tiden hemma, om Ines, om Alma. Man har ju olika sätt att vara förälder på så vi har inte en gemensam agenda för veckorna, ingen gemensam väska packad liksom. Men men. För mig har detta varit värdefullt ändå. Om Ines inte varit öronbarn och haft öroninflammationer exakt hela våren så hade det hela kanske varit lättare, med lite bättre sömn och lite färre läkarbesök. På det hela: ett bra projekt ändå. Detta. Om någon var intresserad av upplägget.

Jämställdhetsindex

Okategoriserade

Efter att jag fått flera frågor om jämställdheten och tvåbarnsfamiljelivet så har jag saxat punkterna nedan från Johanna Ögren.

BEBISNÄTTER:
Då jag ammade tog jag naturligtvis alla nattliga matningar med Ines. Dock sov (och sover fortfarande) Alma minst lika ryckigt som ett spädbarn, och då tog och tar K henne. Hon drömmer, vill dricka, kissa, byta säng (nu när vi flyttat till större) och stökar. Ines sover bättre då hon sover, vaknar nu en gång och äter vid 1-2. Ungefär varannan gång kommer K då med flaskan. Sedan går jag upp med henne då hon vaknar – just nu ca 6:30. Tre dagar i veckan ska jag i alla fall upp den tiden och K kommer hem sent kvällen innan så han får sova till 8. Sedan somnar Ines om runt 8:30, då hon går till dagis med Alma oftast. Det krixiga är väl att K jobbar sena kvällar då han undervisar, och tränar 2-3 pass om dagen och därför behöver sova bra på nätterna. Jag har haft sömnbesvär i många år och minns inte sist jag sov en hel natt eller sov till jag var utsövd och tycker därför att Ines nätter är rena barnleken om man jämför med tidigare perioder. Hoppas dock på att samtliga i denna familj får sova om sisådär två år? Det blir yoga nidra för mig för hela slanten snart. Förra veckan hade K ett träningsläger och var borta varje kväll och då flyttade jag in Alma till mig i stora sängen, och Ines ner från spjälsängen i vår säng. Och nu är de kvar… orkar inte ta itu med detta än. K får sova i Barbapapa-lakan ett tag till.


NATTNINGAR:

Vi nattar Alma varannan gång och varannan gång nattar jag båda själv, för då jobbar K. Ines somnar oftast samtidigt som Alma när jag nattar båda, eller med någon av oss, någonstans annars.

FÖRSKOLA (ändrade rubben från dagis här, är en av de som tycker personalen förtjänar kalla sin yrkesroll pedagog istället för fröken)

Tidigare delade vi på lämning, fast jag lämnade minst gånger. Jag hämtade aldrig när jag jobbade (jobbar till 18). K har mer flexibla tider på det viset och var även ledig i veckodagarna. Nu hämtar den som är hemma med Ines (vi delar veckan 50-50) och ibland hjälps den som jobbar åt med lämning, men svårt för mig då jag måste vara på jobbet nio. Jag hade förut bättre koll på vad som hände på förskolan, mycket genom att jag tjattrar mer med övriga föräldrar. Nu är det rätt lika och jag får information från K när jag kommer från jobbet (byta avdelning, kiss i byxan, kallt ute etc etc). Märker att mycket av detta är på grund av denna 50-50-uppdelning med Ines som jag återkommer till.

VAB:
Vi har ingen regel här men det har löst sig ganska naturligt då K varit ledig en del i veckorna tidigare (och är nu). Har aldrig sett det som att någon vabbat mer än den andra.

STÄD:
Just nu suger vi båda på det, fast vi är överlag bättre än för tio år sedan. Jag gör mer av detta, plockar mer och … nej nu kom jag av mig. Vi gör det fasiken hela jäkla tiden båda två. När tar det slut? Detta plockande. Detta plockande!!!! Jag städar badrummet.

Han stör sig på att jag går in med blöta, grusiga skor (då börjar han demonstrativt putsa golvet med en handduk). jag stör mig på att han dräller kläder överallt. Men vi stör oss nog ganska lika mycket om saker. Asskönt tycker jag.

Just nu är det faktiskt vår svärmor som plockar och städar här hemma minst lika mycket som vi. Vi är lite vimsiga just nu. Tack farmor! Hon har även Ines en halv dag per vecka. Grymma farmor.

MAT & DISK:
K lagar mest mat och storkokar även på helgerna. Det är även han som handlar. Jag diskar oftare, efter att han lagat. Den som är hemma med Ines kör hemmaracet själv. Detta är så diffust att beskriva – eller är det?

TVÄTT:
Vi tvättar separat våra egna kläder, ett tips jag fick av Agnes, som underlättade en hel del för mig då jag störde mig på EN MILJARD träningskläder (han byter flera gånger om dagen). Bra jämställdhetsgrej – tvätta er egen skit. Men obs – stör dig inte heller på den andres då. Det är dennes problem.

RÄKNINGAR/RÄNTOR/EKONOMI:
Samma som hos Ögrens: ”Vi har inte gemensam ekonomi om man med det menar gemensamma konton och annat. Pengarna får vi separat och vi har inte koll på varandras inkomster och övriga utgifter. Men vi har inga lån och knappt några räkningar. Jag betalar hyror x2 plus el och försäkring.” Jag får hälften av räkningarna av K. Sedan betalar han mer för mat.

Jag är den som har sämst koll på pengar och inte räknar i huvudet eller håller koll på vad saker kostar. Kan fortfarande med två barn äta lunch på Berns för mina sista pengar. Not good. men antagligen så lutar jag mig på att den andra har koll och sejfar?

ÖVRIGT:
K köper mest kläder till barnen, och köper även en hel del till mig. Han är överlag väldigt bra på att ge oss presenter och vi ger inte honom lika mycket. Får bli bättring där. Eller köpstopp? Jag har dock koll på när vi ska bort till andra och vad vi ska köpa med oss dit. Jag kan även vara morsig kring detta och säga ”kommer du ihåg att vi ska dit då och då”.

Han har även bäst koll på vad som finns hemma och vad som behöver köpas in. Detta stör han sig också på att jag skiter i. Jag lyckas alltid missa att mjölken är slut etc. Jag är bättre på ATT LÄGGA IN SAKER I SKÅPEN och att tömma diskmaskinen, och att göra rent på spisen.

Han är bättre på att säga ”nu tar jag en break” och går och sätter sig och chillar mitt i allt kaos. Jag har svårare att slappna av om saker inte är ”färdiga”. Typiskt mansgrottan. Och vi har faktiskt en mansgrotta också. Detta ska jag bli bättre på – att chilla hemma.

Det som gör att jag tycker det känns helt okej uppdelat hos oss är dels att vi försöker tillåta oss att vara olika. Såhär: Om jag hade tömt diskmaskinen idag (vilket han gjort när jag kom hem) så hade jag gjort det på ett annat sätt. LÅT den andra göra saker på sitt sätt. ”Om han torkar av toaletten missar han kisset runt ringen”. Ja men låt honom göra det då, vad ska hända för det? Bättre än att bitcha om det – gör det själv i så fall. Släpp taget, låt den andra göra fel. Jag började släppa förskolefixeriet genom att bara bestämma mig: jag släpper detta. Bära eller brista. Samma med BVC. Vi missade några tider där för att vi inte koordinerat oss och för att jag vägrade projektleda. So be it. Det är inte det värsta i världen (säger jag nu innan soc ringer). Det är mitt råd till dig som brottas med detta:

Gör upp vem som ska göra vad och låt den som ska göra vad göra det. För oss fungerar det bäst att vi har olika ansvarsområden. Förut tjafsade vi om gemensamma städdagar och gemensamma tvättrace. Orka.

Häromdagen sa jag till K: ”Tänk på att Ines börjat rulla runt överallt nu.” ”Jag vet” sa han. ”Jo men jag vill bara..” bla bla sa jag. Dagen efter ramlade Ines ner från Almas säng när JAG var med henne. Sköna morsan. Jag glömde. Almas säng har inga ben så det var inte ett högt fall, och ner på en matta. Men ändå. Jag behöver inte hålla på med sådana där kommentarer, jag kan lita på att Ines pappa vet. Ändå händer sånt där ibland.

När jag började jobba på kontoret halvtid nu i januari så gjorde jag färdiga flaskor i kylen på morgonen åt K, till Ines. Sedan märkte jag att han inte använde dem. Han tittade inte ens i kylen utan han gjorde självklart egna flaskor. Min lilla separationsfas. och jag som påminner mig om att jag inte är ihop med en idiot som inte kan blanda ersättningen själv.

Råd två: Släpp det. (Brukar jag säga när K klagar på mina blöta skor, hehe)

(Jag låter som värsta Ann Söderlund här)

Sen att vi har bebisliv varannan dag nu är så himla BRA (fast lite stressigt i livet – ingen får sova, ingen får vila). På det sättet att det automatiskt blir att man delar varannan vardag. Och båda känner bebisen så bra. Och båda vet hur Almas dag har varit. Därför är jag för kvotering och jag är för en individuell föräldraförsäkring. För det gör att individen slipper tjafset och automatiskt får hjälp att dela upp saker och ting mer rättvist.

Och det är inte alltid lätt. Och vi tjafsar ibland eller har hårda toner om vem som minsann gick ut med soporna etc. Och ibland känner jag mig som en förlorare i världen för att jag burit ett barn, varit sjukskriven, halkat efter i min löneutveckling, blivit sladdrig pga soffliggeri, för att jag är KVINNA. Men vi är liksom ändå ett lag och vi vet att vi är bättre tillsammans än mot varandra.

Och ja, fler råd: kramas, pussas. Säg ALLTID hejdå. Och säg ALLTID Hej. Försök äta middag ihop. Det GÖR inget om bebisen pruttar i blöjan precis då, den kan vänta lite. Fråga den andra hur den mår. Ta i varandra. Och kom ihåg: småbarnstiden går över. Och när den gör det är det ju bra om man har något annat att prata om än småbarn, tillsammans. Detta är också ett jobb, en viktig uppgift. Samlivet. Jobba på det lika hårt som på diskbergsrättvisan. Kommer säkert på mer saker snart.

Mvh Kay Pollak

Här skriver grymma tränaren Lovisa om hur de gör hemma, om ni vill ha mer inspiration.

Jag har även fått många bra ”släpp det”-råd av fina Agnes – jämställdhetsgurun. Hon skriver bland annat fint här om att vara neo-förälder och vad det innebär för neo-papporna.

Ps. Ursäkta sjukt långt.

Förhållandetest

Okategoriserade

Jag vill som Ida svara på Hanna Fridéns enkät om könsstereotypa förhållanden.

Namn: Clara Fröberg
Kön: Kvinna
Ålder: 30
Bor: Stockholm
Bor ihop med partner: Ja

Vem är bäst på tekniska saker i ditt förhållande?
Både och. Jag är bäst på dvd-spelare, teveapparater, telefoner och sånt. Han är ganska bra på datorer och cyklar. Men är det tekniskt?

Vem är bäst på matlagning?
Han

Vem lagar vardagsmaten?
Han

Vem lagar lyxmaten?
Han

Vem städar?
Båda, vi är just nu ganska så lika dåliga på det.

Vem sköter avloppet?
Oops. Ingen?

Vem är bäst med bygg?
Båda.

Vem är mest mån om att inreda?
Båda, i perioder. När vi flyttade in här var han så inredningsmanisk att jag blev orolig. Nu har det blivit jag som försöker fixa lite halvt.

Vem har mest kläder?
Han.

Vem tjänar mest?
Jag.

Vem tar oftast initiativ till sex?
Båda

Vem vill oftast mysa?
Han

Vem ringer mest?
Han.

Vem SMS:ar mest?
Jag.

Vem festar mest?
Jag.

Parmiddagar?
Nix.

Vem har svårast för att möta den andras vänner?
Han tror jag. Han är lite blyg.

Föräldrar?
Vi hänger med våra morsor. Vad är frågan?

Vem tycker bäst om barn?
Båda. Vi har barn och hänger gärna med barn.

Din partners intressen?
Träning, mat

Dina intressen?
TV-serier, film, hänga med kompisar, läsa, internet, plenty (träning…)

Vill du lägga till något?
Vi har bråkat en hel del genom åren och plötsligt har vi ett maskineri som fungerar. Han klagar på mig lika mycket som jag dito. Han är lite mer loose än vad jag är på vissa saker, men han tycker att jag för loose när det gäller andra saker. Jag vaknade faktiskt upp en dag nyligen och tänkte: we did it, här är vi på andra sidan. Ett maskineri, en enhet. Sen vet jag inte om han tycker det själv men…

Förhållandetest

Okategoriserade

Jag vill som Ida svara på Hanna Fridéns enkät om könsstereotypa förhållanden.

Namn: Clara Fröberg
Kön: Kvinna
Ålder: 30
Bor: Stockholm
Bor ihop med partner: Ja

Vem är bäst på tekniska saker i ditt förhållande?
Både och. Jag är bäst på dvd-spelare, teveapparater, telefoner och sånt. Han är ganska bra på datorer och cyklar. Men är det tekniskt?

Vem är bäst på matlagning?
Han

Vem lagar vardagsmaten?
Han

Vem lagar lyxmaten?
Han

Vem städar?
Båda, vi är just nu ganska så lika dåliga på det.

Vem sköter avloppet?
Oops. Ingen?

Vem är bäst med bygg?
Båda.

Vem är mest mån om att inreda?
Båda, i perioder. När vi flyttade in här var han så inredningsmanisk att jag blev orolig. Nu har det blivit jag som försöker fixa lite halvt.

Vem har mest kläder?
Han.

Vem tjänar mest?
Jag.

Vem tar oftast initiativ till sex?
Båda

Vem vill oftast mysa?
Han

Vem ringer mest?
Han.

Vem SMS:ar mest?
Jag.

Vem festar mest?
Jag.

Parmiddagar?
Nix.

Vem har svårast för att möta den andras vänner?
Han tror jag. Han är lite blyg.

Föräldrar?
Vi hänger med våra morsor. Vad är frågan?

Vem tycker bäst om barn?
Båda. Vi har barn och hänger gärna med barn.

Din partners intressen?
Träning, mat

Dina intressen?
TV-serier, film, hänga med kompisar, läsa, internet, plenty (träning…)

Vill du lägga till något?
Vi har bråkat en hel del genom åren och plötsligt har vi ett maskineri som fungerar. Han klagar på mig lika mycket som jag dito. Han är lite mer loose än vad jag är på vissa saker, men han tycker att jag för loose när det gäller andra saker. Jag vaknade faktiskt upp en dag nyligen och tänkte: we did it, här är vi på andra sidan. Ett maskineri, en enhet. Sen vet jag inte om han tycker det själv men…

Ps.

Okategoriserade

Det där med jämställdheten.
Vi har varit ihop i sju år. Vi har haft en hel del svackor, svårigheter, kriser, kaos. Och jävlar vad vi har tjafsat. Och mötts någonstans i allt det där. Jag ogillar när han lägger sina kläder i vardagsrummet. Han hatar när jag lägger mina tepåsar på bordet efter att de varit i koppen. Han förstår inte varför jag blir tokig på skägghår i handfatet (numer både sköljer han bort dem OCH dammsuger efter rakning. Ändå försvinner de inte helt. Detta säger jag inte till honom, stackarn.) Han vet vad som gör mig glad. Jag vet vad som gör honom glad. Det handlar om att anstränga sig. Och att inte se problemen som något som fräter sönder förhållandet utan att se dem som saker man löser för att alla ska må bra. Och att fatta att man måste dela vissa saker rakt av bara, for world peace. Och sen har vi ju massa issues fortfarande. Men det känns som att vi har kommit en bra bit på vägen. Utan att ha likadana fleecetröjor och foträta skor och bara pussas på lördagar för det. Vi är ganska skojiga faktiskt, he!

Ps.

Okategoriserade

Det där med jämställdheten.
Vi har varit ihop i sju år. Vi har haft en hel del svackor, svårigheter, kriser, kaos. Och jävlar vad vi har tjafsat. Och mötts någonstans i allt det där. Jag ogillar när han lägger sina kläder i vardagsrummet. Han hatar när jag lägger mina tepåsar på bordet efter att de varit i koppen. Han förstår inte varför jag blir tokig på skägghår i handfatet (numer både sköljer han bort dem OCH dammsuger efter rakning. Ändå försvinner de inte helt. Detta säger jag inte till honom, stackarn.) Han vet vad som gör mig glad. Jag vet vad som gör honom glad. Det handlar om att anstränga sig. Och att inte se problemen som något som fräter sönder förhållandet utan att se dem som saker man löser för att alla ska må bra. Och att fatta att man måste dela vissa saker rakt av bara, for world peace. Och sen har vi ju massa issues fortfarande. Men det känns som att vi har kommit en bra bit på vägen. Utan att ha likadana fleecetröjor och foträta skor och bara pussas på lördagar för det. Vi är ganska skojiga faktiskt, he!

Puh, vi är godkända

Erdoderdo


Testet ”Hur jämställda är ni” på Alltombarn.se

Kanske togs min ‘Jag tog ut flest föräldradagar’ ut av att ‘Jag alltid kräver maten lagad på bordet när jag kommer hem’ (samt hemmet städat). Vi delar på sovmornarna på helgerna, han lägger henne oftast på kvällarna, vi delar lika på hund och hem, han handlar all mat, jag administrerar räkningarna, det blir ungefär varannan på nätterna, vi diskuterar veckan, göromål, vem som lägger sin skit var, vem som ska gå upp med vem och när – före. Fan vi har blivit ganska bra på det här märker jag, både när jag gjorde testet och nu när jag tänker efter. Heja oss!

Puh, vi är godkända

Erdoderdo


Testet ”Hur jämställda är ni” på Alltombarn.se

Kanske togs min ‘Jag tog ut flest föräldradagar’ ut av att ‘Jag alltid kräver maten lagad på bordet när jag kommer hem’ (samt hemmet städat). Vi delar på sovmornarna på helgerna, han lägger henne oftast på kvällarna, vi delar lika på hund och hem, han handlar all mat, jag administrerar räkningarna, det blir ungefär varannan på nätterna, vi diskuterar veckan, göromål, vem som lägger sin skit var, vem som ska gå upp med vem och när – före. Fan vi har blivit ganska bra på det här märker jag, både när jag gjorde testet och nu när jag tänker efter. Heja oss!