Öronnatt

Erdoderdo

Många frågar hur vi gör för att orka med alla dessa öronnätter. Och svaret är att det nog inte varit så jobbigt som det hade kunnat vara. Visst har hon vaknat en gång i timmen ibland. Men ofta är det knorr, vrida och vända, stoppa i nappen och dricka lite. Sällan har vi tagit upp henne och vankat runt på nätterna. Men ibland det med.

Men i natt hade hon väldigt, väldigt ont. Sådär som min kollega E beskrev det när hennes dotter hade det: hon var som ett skadeskjutet djur som krafsade runt i panik. Jag tror kanske smärtan blir värre ju större man blir, och nu är hon nio månader. När min trumhinna sprack i höstas var det värre än förlossningen. Pga ingen paus.

I natt var vi två föräldrar som oroliga gick runt i vardagsrummet med en vrålande Ines, som krampande drog upp benen mot magen och skakade. Fy. Fan. Värsta gången hittills. Snoret rinner idag på henne och träna på gym blir det inte tal om för mig. Funderar på att lägga henne i vagnen och shoppa bort min ångest. Rör i öronen, längtar.

Annonser

2 reaktioner på ”Öronnatt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s