#Nofilter

Erdoderdo

Den här dagen blev ju inte riktigt som vanligt. Jag märker att jag har en viss manisk/depressiv sida då jag har svårt att acceptera en enda dag som blir lite som den kommer och inte följer min plan. När jag var yngre älskade jag ju de dagarna, gärna efter en utekväll då de flöt ihop och blev ett långhäng med några andra människor som också var bakis. Pizza, film, soffa, ingen plan. Idag har jag inte ens gått min vardagliga långpromenad med hunden. Kanske hänger det ihop med att ha barn att det känns sunkigt att bara vara hemma. Eller så är jag bara psycho. Det kan ju vem som helst se på min ögonblicksbild nedan.

Jag sov i alla fall tre timmar idag med Ines, i Almas säng. Inte heller det hör till vanligheterna. Nu sitter jag och gör en backup på min dator (tack och lov fungerar det!) efter att Alma hällt ett glas vatten i den i förrgår. Jippie. Men If, vårt försäkringsbolag var himla trevliga idag, och ersätter antingen en del av datorn med pengar eller reparerar den. Det är batteriet som inte laddar som det ska. Och CD-enheten är kaputt.

Inatt när jag hade så ont så ont och inte kunde kissa och bara kräktes syra, tog jag ett mentalt farväl av barnen. När jag bad min kille om hjälp att klä på mig för att åka till akuten kändes det som att jag aldrig skulle komma tillbaka. Så ont hade jag, och värken som började i magmunnen hade spridit sig som en järnbälte över ryggen så att jag knappt kunde andas. Jag trodde verkligen att jag skulle dö. Fyfan. Imorgon ska jag gå till husläkaren. Skräcken är att detta händer igen när jag är ensam med båda barnen så jag vill gärna veta vad det är. När jag googlar ämnet (som en chef) är gallstensanfall det som låter mest likt.

Update: Hamnat på the sorce of all vettig information (!) Familjeliv och det låter verkligen som gallstensanfall.

Annonser

6 reaktioner på ”#Nofilter

  1. aj aj, har man SÅ ont så är det nog normalt att hamnar åt det depressiva hållet… njurstensanfall kanske? eller gallsten? båda har jag hört är värre än att föda barn… krya på dig!

  2. Nej usch och fy! Din stackare. Själv drabbades jag av något magsårsliknande för en massa år sedan. Det gjorde så ont så jag trodde att jag dog. Uppenbarligen klarade jag mig, men idag jämför jag smärtan med att föda barn. Fruktansvärt. Hoppas att du får bra hjälp! kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s