Halloween

Träning

20121031-205818.jpg
Lämnade en underbar vampyr på förskolan imorse. Igår gjorde hon sig i ordning länge (och klippte tyvärr sönder sin vintermössa från Isbjörn men jag påhejar kreativiteten) och skapade en vampyrdräkt av en sönderklippt klänning och klister och bomull. Gulliga unge.

När jag senare kom och hämtade henne hade hon en rosa fjäril i fejan pga ”alla andra tjejer var prinsessor idag”. Wtf! Suckar inombords. Men svart nagellack fick jag igenom iallafall. På EN hand.

Jag tog med barnen en eftermiddagssväng till gymmet. Det var bara de på barnpassningen. Lyxigt ändå, en personal där bara för att jag ska träna?! Jag körde styrka: pressar och knäböj och dagens upplägg var 5+3+1 men jag gjorde 3 reps på sista. Sedan gjorde jag en liten wod som jag snodde från min killes lunchklass. Thrusters och pushups 30/30 sen 20/20 sen 10/10 sen 5/5 (de gjorde från 50-10). Jag tycker om att träna en del/övning åt gången och blandar sällan eller kör hela kroppen på gymmet. Skillnad hemma dock, men hemmaträning är något annat. När man blir trött av armhävningar mellan thrustersen måste man använda benen mer och då får man in tekniken. Samt att när man blir trött rekryterar man fler muskelfibrer i övningen och då blir man starkare. Läser på minsann.

Fast tekniken fick inte jag in tydligen för en PT på gymmet kom efter de sista fem och sa att jag gick ner för långt och att mitt knä åkte in). Tjena. Jag var helt slut men helt klart att knät åker in då är min svaghet, efter mitt benbrott. ”Jag gjorde nyss knäböj på 55kg och en miljard reps och jag har skruvar och what have you i mitt knä!” Ville jag skrika men gjorde ej. Hur tar ni till er oombedd kritik? Jag försöker tänka: han hade säkert rätt. Men det är svårt. När jag kom tillbaka till MiniSats blev Alma skitsur och ropade ”gå och träna mer mamma”. Ines ena strumpa hade kommit bort i bollhavet.

Ikväll var sedan Sveriges starkaste kvinna på Barnkanalen. Anna Rosén. Vilken kvinna! 165 kg i bänkpress.

Nöjd över detta efter prinsess-setback idag:

Alma hejade på Anna Rosén i tävlingsprogrammet

Alma sa att jag också var stark för att jag kunde bära henne lätt som en plätt

Sedan ville hon gå runt med min Tjejmilen-medalj och vi pratade om hur långt jag hade sprungit.

Ja, sånt motiverar mig i alla fall. Nu ska jag sova. Är ensam första kvällen på ett tag. Ganska skönt faktiskt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s