Gallan efter två och en halv månad

Erdoderdo

Nu har det gått två och en halv månad efter att jag opererade bort min gallblåsa. Jag fick en fråga i en kommentar av Sofie som ska opereras nästa vecka om hur det var så jag tänkte sammanfatta det lite här.Bild

Jag var supernervös innan. Bukoperation. Det låter ju inte kul. Och även att de under operationen skulle leta efter gallstenar som rymt ut i kroppen och som skulle tas bort i så fall antingen via munnen eller analen. Kul – vakna upp med ont i halsen eller röven, känns ju värdigt. Det gav en känsla av icke-kontroll och alla som känner mig vet att det är det värsta jag vet. Bara att bli sövd skapade viss panikkänsla hos mig.

Men det var förstås inte alls lika farligt som jag hade byggt upp i huvudet.

På operationsdagen hade jag fått order att tvätta mig noga, särskilt naveln, med tvål och vatten. Ingen sån där otäck desinfektionslösning, tack för det. Jag skulle sedan fasta från kvällen före operation. Min operation sköts fram dagen efter till 13 då jag skulle vara på plats på Ersta sjukhem. Har en buss som går dit på mindre än tio minuter så jag satt mest här hemma och väntade på den. Packade med mig två tjocka böcker att läsa på sjukhuset (och efteråt då jag åkte till min mamma ): HAHA. Jag var så groggy och drogad så läsa var det inte tal om.

Jag är otroligt rädd för att drogas och sövas som sagt så mentalt ställde jag in mig på att bara snabbt som fan ta de tabletter som erbjöds vid ankomst så skulle nog resten lösa sig. Jag kom dit, skrevs in, fick en dos med både Alvedon och Morfin, men fick sedan veta att de kanske inte skulle hinna verka innan på grund av att jag skulle opereras om tjugo minuter. Hjälp. Det fanns liksom ingen återvändo. Jag drog på mig pappersmankemanget och gjorde mig redo.

Sen gick det ju väldigt bra. Jag sa lite skojiga saker, sövdes på en sekund, sov sjukt gott, vaknade och hade INTE ont i stjärt eller mun. Tackar för det. Inga stenar på rymmen i tarmarna. Och de flesta av mina stenar hade försvunnit sedan första ultraljudet i september. Tråkigt nog hade de tappat bort dem bara. Det enda jobbiga på sjukhuset var väl egentligen att jag då fick ett gallanfall, på uppvaket. Tydligen är det ganska vanligt, att gallgångarna krampar efteråt. Jag var så borta då men låg och tryckte benen i fosterställning tills de gav mig mer morfin och jag dvalade bort.

Efteråt sov jag hela dagen och de kom och kollade min urinblåsa med ultraljud hela tiden innan jag kunde kissa. Jag fick fyra hål i magen, det i naveln var störst och det var nog där som de tog ut själva blåsan. Morgonen efter fick jag åka hem. Jag kunde gå själv men var lite uppblåst efter koldioxiden de blåser upp magen med och rätt groggy efter narkosen.

Jag klarade mig på enbart två 665mg Alvedon och slapp ta opiater, så smärtan var helt ok också. Det jobbigaste var nog att vara så groggy efter narkosen.

Första veckan var det svårt med magen och lyft och jag sov lite obekvämt i sängen, kunde inte ligga på rygg och inte på ena sidan. Men sedan blev det snabbt bättre och jag försökte att inte lyfta Ines alls, men det var svårt med vagn och spjälsängen. Man får försöka känna av hur man tar i och att inte trycka till för hårt med buken.

Nu två månader senare och en del plankor har jag äntligen fått tillbaka stabiliteten i magmusklerna. Länge kände jag som att det var en stel klump, hela magen, där de skurit och att jag inte kunde varken dra in magen eller få nån styrsel på den. Hela min träning är ju eftersatt efter detta, man får nog räkna med att det tar lite tid för kroppen efter en sådan här operation. Faktiskt längre än jag trodde då jag var i väldigt bra form.

Som flera sagt till mig och som jag nu intygar verkligen stämmer: Gallstensanfallen man har före sin operation, är tusen gånger värre än att gå igenom ingreppet och det efteråt. Jag var ju rädd varke dag på slutet för att få anfall, gick med Voltaren i min väska och vågade inte äta vissa saker. Ett gallstensanfall är verkligen otroligt smärtsamt och plågsamt. Nu såhär två månader senare kan jag äta fet mat (de sa att vissa får svårt för det) men socker, bakverk, frukt och kaffe (helst i kombination) gör att min mage går bonanza och tja, jag får springa snabbt till en toalett. Men det är inget värre än så, skitmat är ju ändå skit. Och som sagt så är det en lättnad att slippa anfallen. Så lycka till Sofie, du kommer bara att må bättre efter din operation så bra att det blir av. Det är ganska jobbigt i början men det kommer gå över och en tvååring kan man ju gå med och byta blöja på på golvet och så. Jag tyckte det var jättebra att åka bort hem till min mamma efter operationen så att jag fick vara ifred från mina barn (de fattar inte när man behöver vila alltid) och jag sov nästan ett dygn i sträck. Fråga gärna om du undrar nåt mer!

Annonser

10 reaktioner på ”Gallan efter två och en halv månad

  1. Tack tack tack!! Blev så glad över ditt svar!! :)) nu känner jag mig laddad för att ta mig igenom detta, hör av mig när det är över och berättar hur det gick! 🙂 tack igen, du har precis gjort min kväll! ❤

  2. Hej, jag ska också operera bort en gallsten på torsdag men grejen är att jag inte haft några anfall och dom bara gör det för att förebygga anfall i framtiden eftersom att jag är så ung(fyllde precis 16) så jag bara undrar om du tycker att det är värt besvären som man får efteråt? Jag undrar också om ärren har bleknat lite med tiden eller om hur det ser ut efter en längre tid? Bra förklaring om operationen:)

    1. Jag har inga problem alls efter operationen, allt är bara bättre! Jo, jag kan inte dricka kaffe på tom mage på morgonen, då får jag diarré (vsg för info).

      Så jag tror att om du inte har några problem med viss mat innan är chansen stor att du inte får några efteråt heller. För mig var det bara stenarna som störde, inga kostproblem. Dock vet jag att en del blir väldigt känsliga för fett efteråt.

      Hur upptäcktes dina stenar då? Låter jobbigt, hoppas att du får en bra återhämtning. De gär säkert ingen operation i onödan.

      Just det – ärren – de är mycket finare nu. Efter nu drygt ett halvår syns knappt de tre små (tror tex inte ngn på gymmet ser dem), och det större är lila fortfarande menbara lika brett som naveln. Och då fick jag ändå infektion i det. Jag vet sedan andra ärr att efter två år är de vita igen.

      1. Min upptäcktes när jag åkte in akut pga annan magont och så kollade dom på gamla röntgenplåtar av min rygg och såg den. Vad bra att du inte har några större problem! Tack för att du lugnade mig!:)

  3. Hej, jag står på väntelista till Ersta för att operera bort gallblåsan. Jag skulle vilja veta hur du mår idag, nu har det ju gått ett tag. Är allt som innan alla gallstensanfall och operation. Kan du äta allt eller är det någon som du reagerar på när du äter. Hur länge blev du borta från jobbet efter operationen? Givetvis är det väl lite beroede på vad man arbetar med också men det skulle ända vara bra att vet på ett ungefär.

    Jag hoppas iallafall att allt är bra med dig och tackar för att du ville dela med dig av din upplevelse. Den har lugnat mig iallafall.

    1. Hej Wivianne, jag var föräldraledig men hade nog kunnat jobba (kontor) efter 4-5 dagar. Jag kände mig mest påverkad av narkosen i ca 1 dygn. Man ska ju inte lyfta och så, och jag körde ingen styrketräning på 4-6 veckor. Jag kan äta vad som helst, tydligen är det ofta det man hade problem med innan som skapar problemen efter också. Men jag har väldigt lätt att bli (urs info) lös i magen speciellt efter frukost. Kan inte dricka svart kaffe på tom mage förresten har jag märkt, och inte champagne eller vitt vin om magen är tom. Om magen inte är tom/jag är hungrig är det lite svårare med syrliga saker men ingen direkt fara. Har du mycket problem med mat idag? Det är tusen ggr bättre att inte vara nojig för anfallen! Jag hade ca ett i veckan på slutet. Kram

  4. Hej, Clara,
    Jag opererades på Ersta för 3 dagar sen och jag är lite orolig för att matsmältningen ska bli sämre. Jag har läst om många som går upp i vikt. Hur är det för dig?
    4-6 veckor innan styrketräning känns okej ändå, man får gå ut och gå ordentligt ett tag.
    Helene

    1. Hej, Jag har inte märkt det. Vad skulle det bero på? Snarare brukar ju många få svårt med fett efteråt och bara äta lättprodukter. Hoppas du mår bra efter operationen! Tog ett bra tag att få tillbaka kontakten med magmusklerna.

      Clara

  5. Hej 🙂
    Jag opererades för 6 dagar sedan. Jag hamnade på akuten pga smärtor i magen och dagen efter fick jag ta bort gallblåsan. Just nu tycker jag att jag mår relativt bra med tanke på stelheten som blir och smärtan i axlar och skuldror av koldioxiden har släppt mer. Men jag har inte fått behålla någon mat alls sedan i onsdags. Spelar ingen roll vad jag äter så har jag fått krampanfall och behövt gå på toa efter tio min. Och självklart så rinner det svidande galla rakt igenom en som gör att det blir extra jobbiga toabesök.
    Man blir så svag och vågar inte äta eller dricka något.
    Jag har läst på forum om kost som är lämplig efter, men även läst och hört att en del kan äta nästan allt medans andra fått strikta kostscheman för en månads tid efter operation.
    Hade du/ ni andra med fått såna här krampanfall och akuta toabesök första veckan?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s