Slå tillbaka

Erdoderdo

Jag har lite svårt för det här att barn alltid ska ”säga till en vuxen” och har försökt lära Alma att lösa konflikter själv och att man får försvara sig om någon slår en. ”Man får inte slå tillbaka säger fröknarna på förskolan” sa hon till en början. Men jag har svarat att visst, man ska inte börja slåss, men om någon annan slår dig så får du försvara dig. Särskilt om det är en kille som slår dig så är det extra viktigt att du visar att du kan slå tillbaka, att du är stark. Nu har hon börjat boxa tillbaka på sin lillasyster som alltid har slagits sedan hon lärde sig vifta med nävarna, och det har jag kluvna känslor inför. Hur resonerar ni kring det här? Jag ser det som extra viktigt att vara tuff om man är tjej. Och jag tror att det är något hämmande för barn att de ska hämta en vuxen varje gång det blir konflikt.

Annonser

7 reaktioner på ”Slå tillbaka

  1. Jag tycker inte det stora samhällsproblemet är föräldrars närvaro i sina barns liv utan deras frånvaro. Att barn lära sig att lösa konflikter är i sig bra men då behövs goda synliga förebilder att lära sig av. Att släppa mer och mer ansvar till barnen ju äldre blir en del av livet och det är olika tid för olika barn.

    1. Ja det är viktigt att vara en bra förebild och närvarande. Det ena utesluter inte det andra, tänker jag. Men att lära sig att man inte får försvara sig tycker jag är lite tokigt.

      1. Håller med. Dessutom att lära barnen att säga ifrån; stopp är lika viktigt som att lära dem visa omtanke.

  2. Fast att slå tillbaka tycker jag inte är självförsvar utan snarare payback? självförsvar är väl mer att hindra den andras slag att träffa kroppen, typ ta tag i deras arm eller nåt. Jag blir aldrig sur om mina barn slår tillbaka ( för det är väl rätt svårt att låta bli i stundens hetta när man är liten) men det är inget jag uppmuntrar eller gillar. Brukar peppa dom att säga STOPP! Du får INTE göra så på mig! eller dylikt. Tycker man kan vara tuff och stark utan att ta till nävarna, så att säga.

    1. Stopp är mycket bra, det kör de på med på förskolan också. Det jag mest ogillar är väl att man ska hämta en vuxen snarare än att lösa det själv.

  3. Vi har samma funderingar hemma. Jag brukar säga till B att han måste säga ifrån till L när hon slår honom med klossar i huvudet etc. Att han måste visa med hela kroppen och rösten att han inte vill. Har även tipsat om att gå därifrån. Om han hämtar mig brukar jag fråga hur han tycker att vi ska lösa situationen nästa gång.

    Pappan i familjen tycker att man kan slå tillbaka ibland. B gjorde det en gång, L blev så ställd att hon inte visste vad hon skulle göra i flera minuter. Sen tog hon en kudde och drämde till B i huvudet. (våld föder våld)

  4. Jag försöker konsekvent arbeta med att mina barn (både mina på jobbet och hemma) ska bli starka mentalt och lära sig var sina gränser går och också tydligt kunna visa det. Med kroppen och rösten. ”STOPP! Du får inte slå/puttas/riva/bita mig”. Och arbetar också mycket med att bekräfta barns känslor, typ: ”jag förstår att du blev arg, och att det var därför du slog/bet/rev/puttade” men jag kommer ALDRIG kunna acceptera det. Jag tror stenhårt på att våld föder våld och att vi måste vara närvarande och ge barnen andra verktyg. Att vara närvarande menar jag då inte som att gå in och ta över, de måste få testa att lösa konflikter själva, annars lär de sig aldrig. Mycket intressant ämne!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s