Om Barbie och att vara flicka

Erdoderdo

Jag fick en kommentar om mitt Barbie-inlägg som jag tyckte var intressant att lyfta upp:
”Jag förstår inte det roliga i det här inlägget. Det är ju mest sorgligt att låta sin två år gamla dotter redan få tillgång till Barbie. Särskilt som flicka är en så jäkla utsatt för alla ideal och pressen på att vara duktig, söt och perfekt. Du är förälder och det är du som bestämmer över ipaden, det är ju du som låter henne ladda ned skiten. Ta bort den och låt henne hålla på med saker som hon faktiskt kan ha användning av. Låt henne få jobba med sn kreativitet och måla eller leka med musikinstrument eller bygga saker eller vad som helst. Men Barbie? Vill du leda henne rakt in i offerrollen?”


Tack för din kommentar. Jag håller med dig men tar det samtidigt med ro eftersom jag känner mig trygg i min föräldraroll och lär mina döttrar att mamma är stark och att de kan lyfta berg. Själv växter jag upp i en politisk miljö med klasskamp i fokus, jag fick inte titta på Kalle Anka (USA-imperialism) utan bara Bamse. Och det gick bra för mig och det kommer gå bra för mina kids med, oavsett en Barbie-film eller ej på grund av att vi för dessa samtal ofta och har ett tänk i hur vi stärker våra döttrar. Själv växte jag upp med offerkofta trots pk föräldrar och gick när jag var 15 hem med åtta killar och låg med en 23-åring för att de skulle tycka om mig. Istället för att förbjuda Barbie lär jag mina döttrar att ta plats, att de är starka och att vara aktiva istället för duktiga, passiva.

20131118-191430.jpg

Jag blir helt pirrig när jag får ifrågasättande kommentarer – det är ju asbra! Här är alldeles för vardagsgullig stämning 🙂

Annonser

5 reaktioner på ”Om Barbie och att vara flicka

  1. Grymt svarat. Jag tyckte mest att ditt Barbieinlägg kändes… tja. Så där som livet är. Grejer blir liksom, kidsen ba väljer. Tänker på barnen i Tillsammans som var helt jävla besatta av korv, hahahahahaha. Det är inte precis som att en kan forma fölk till att bli som en har tänkt sig. Inte ens sina egna barn. Även små människor har hjärnor.

  2. Clara, jag vill bara säga att du är så himla inspirerande! För första gången i mitt liv har jag börjat träna för att bli stark, för att hålla länge i livet, för att jag kan och vill satsa på mig själv. Inte främst för att gå ner i vikt, vilket uteslutande varit anledningen hittills. Det är bland annat med inspiration från att följa dig och ditt förhållande till träningen (så som det verkar genom sociala medier iaf). Tack!

    1. Hej Sara, fyfasen vad glad jag blir!!! Det är precis vad jag vill förmedla med träning. En del av mig vill byta bana och förmedla detta vidare på heltid! Kvinnor är starka och vi kan! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s