Sanningen om min fot

Livet, Träning

Jag bröt benet 2007 och har en märgspik inopererad med fyra tvärskruvar, två i ankeln och två under knät. Varje gång jag de senaste åren trappat upp min löpträning får jag en inflammation i skruvfästena och benhinnorna som gör jätteont. Idag hade jag äntligen tid hos en ortoped på Södersjukhuset för att kolla vad jag kan göra åt detta. Det var en väldigt duktig och kompetent läkare som har stor erfarenhet av att göra korrigerande operationer av såna här gamla skador och märgspikar. Jag förklarade att jag är väldigt högfunktionell, att jag kan lyfta och böja tungt, men att jag inte kan springa halvmaror eller nedför i slalombackar utan problem. Han påminde mig om att jag fick en snedställning i min fot när jag bröt benet, och min högra fot är 15 grader felroterad efter detta. Det går att korrigera men då måste man såga av hela benet och sätta tillbaka det igen, med ny märgspik och skruvar, och risken finns att det inte blir bra då heller. Det är en väldigt omfattande operation, med lång rehab, och så högfungerande som jag är så är det nog bättre på att ställa in siktet på att inte bli någon löpare. Snarare ska jag vara glad att jag kan göra det jag faktiskt kan, med den felaktigheten jag ändå har i benet.

Det var lite tufft att höra, även om jag blir väldigt glad över tanken på vad jag klarar av med min kropp. Jag tänker aldrig på mig själv som dysfunktionell med min fot, även om jag brukar skämta om den. Ida sa någon gång att min löpsteg inte är vackert, men att jag är effektiv som löpare, och det där första kan jag verkligen hålla med om haha.

Jag ska ta bort de små tvärskruvarna i ankeln för att underlätta för irritation men det är inte säkert att jag kan springa så mycket för det. Springa för njutning och inte för prestation – det får bli min grej. Och så har jag ju alltid min skivstång.  Jag anpassar minn träning efter det som går och kan till exempel inte göra bulgariska utfall eller utfallshopp med vikt. Men lyfta en skivstång upp och ned från golvet kan jag göra väldigt bra, och får acceptera att min högra fot pekar lite utåt.

Jag känner mig både glad och ledsen över detta besked. Tacksam och ändå lite avundsjuk på alla löparfrälsta som möter den här hösten ute i löparspåret.

Igår var jag på pressdag på Prat PR och sniffade på de senaste barfotaskorna från Merrell. Aningens sugen nu på att tröstköpa mig ett par nya. Jag behöver ju ta hand om min stackars fot 😉

IMG_2261.JPG

IMG_2260.JPG

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s