Hey there

Barn och familj, Erdoderdo, Jobb, Livet, Träning


  
  
   Sommaren 2015. Grekland, Gotland och Stockholm. Johanna har varit hemma ganska samma veckor som jag och vi har setts en del och lyxtränat långpass i gymmet och naturen (lyx för mig är 1,5 – 2 timmar). Vad pysslar jag med egentligen?

Personligen har jag snöat in mer och mer på rörlighet. Kör själv Gymnastic Bodies Stretch series sen 6 veckor. Det är kul att testa online från ”andra sidan” och att ha färdiga pass att köra tre gånger i veckan (totalt tre timmar ungefär blir det). Jag hade konstant ont och träninsgvärk de första fyra veckorna och nu känner jag att det börjar bli bättre och bättre. Jag hade och har en del inskränkningar i min rörlighet så om jag vill lyfta mer så behöver jag bli rörligare.

Jag har läst om rörlighet också i sommar och kollar på poddar om det. Ballistic stretch med Emmet Luis, till exempel, och läst Becoming a Supple Leopard av  dr Kelly Starrett.
Jag har lärt mig skillnaden på statisk, dynamisk rörlighet och ballistisk stretch, och loaded – sk belastad stretch.  Jag har fått en mycket bättre känsla i mina böj. Och jag känner mer taggad än nånsin 🙂 Drömmer om det här lyftarbältet från ElietFTS. Men frakten är dyrare än bältet.

Barnen är så stora och nu finns det varken nappar, sovtider på dagen eller nattvak längre. Ines började förskolan efter sju veckor idag och hey, det var på tiden kan man lugnt säga. Hon var lite nervös men hade haft en toppen dag. Alma har snöat in på Minecraft med en vän som flyttat till Österrike och de Facetimar medan de spelar på en egen server och jag har lärt mig att ladda ner mods till henne. Jag känner att jag behöver hänga med lite bättre!

Vi som är vuxna har pratat mycket om världen den här sommaren, jävla SD (det är så jävla illa alltså!), främlingsfientligheten, den nya världen där politiska protester anses extremt, Syrien, Grekland, USA. Vad gör vi hörni, vad gör vi?

Jag har haft den mest lediga sommaren sedan jag fick barn – på flera plan. Är det inte magiskt? Sommaren när jag startade eget?! Sju veckor har barnen varit lediga, eller åtta. Och vi har haft semester ihop alla fyra en hel del. Jag drog en spontanare och bjöd med min mamma som förkläde till Grekland i början av juli. En riktigt barnvänlig semester med sena frukostar, inga tider att passa och barnklubb. Underbart. Och jag hade sån tur att många kommunikationsprojekt tog slut till juli så det blev en given industrisemester, och nu en planerad lugnare augusti.

Nästa vecka blir den första riktiga PT-veckan (denna börjar på onsdag) och nu kommer jag ha fler dagar jag kör PT på, tisdag-torsdag. Och till sist: idag lanserade Lofsangruppen och Lovisa en helt egen, ny hemsida. Lovisa har lagt krut hela våren på att ta fram en egen app istället för att använda den leverantör vi hade tidigare. Nu blir appen precis som vi ville att den skulle vara när vi startade för ett år sedan! Grymt interaktiv och smidig. Och för oss coacher: Yeah baby! Läs gärna under framgångshistorier om min fina klient Helene!

 

Så himla lyllig

Livet, Träning

Alltså 2015, vilket geni-år hittills. Kanske beror det på att jag är totalt utvilad efter jul och jobb- och pluggåret 2014. Men det känns också som att det beror på att jag haft tid att hänga lite med gamla kära vänner.

Först Daniél förra veckan och idag Agnes. Daniél – Pepe – är begåvad regissör i Hollywood och Agnes författare (lyssna på Författarpodden). Båda två känner jag från gymnasietiden i princip, det vill säga typ halva livet. Jag behöver tanka energi för att kunna ge energi och senaste tiden har jag verkligt sugit åt mig av alla sköningar omkring mig.

Min fotled mår jättebra och ikväll har jag till och med kunnat jobba med mobilitet i den. Min kropp säger verkligen TACK till mig för att jag tog ut skruvarna. Jag har inte tagit en enda värktablett sedan ingreppet och idag har jag knappt tänkt på det.

2015/01/img_3181.jpg

På Eleiko fick vi ringar i vår PT-väska vid examen och igår satte vi upp dem hemma, enkelt i en dörrtrapets från Intersport. Barnen tycker det är sjukt roligt att gunga och hänga i dem och när de äntligen somnat så att jag fick ta över dem körde jag ikväll ett träningspass i ringarna från min killes klubb.

Jag gjorde ett nybörjarpass (de har alltid ett lättare och ett svårare pass på ringfysen), det var riktigt bra och perfekt för mig som vill bli mer rörlig och stark i överkroppen.

2015/01/img_3206.png

Jag använde en stol som support till L-sit och Fatmans (ringrodd). Superman (planka med händerna framåt) kunde jag göra på fötter.

Imorgon bitti väntar pt-kund (som har gym på sitt jobb – grymt) och tre möten för olika kommunikationsprojekt. Så himla lyllig helg, och så himla lyllig vecka som väntar!

The face of Descutan

Livet

Klockan är 6:20-något och jag är på väg mot Södersjukhuset för att operera bort fyra skruvar som jag har i mitt högra ben efter ett benbrott för ett par år sen.

Två sitter i fotled och två i knäled och jag hoppas få bättre rörlighet och kunna springa lite längre sträckor efter att ha tagit bort dem. Men det är inte säkert att det funkar. Jag har en märgspik inne i skenbenet (tibia) från knä till fot, genom benmärgen, som får sitta kvar. Den är för meckig att ta bort.

Jag har två gånger ingöt operationen duschat med Descutan som är en klorhexidinlösning. Ni är säkert flera som gjort proceduren. För att vara så bakteriefri som det bara går på operationsbordet. Jag hoppas och tror att de här svamplöddriga spritduscharna är det värsta med just den här operationen.

2015/01/img_3156.jpg

Läs min kompis Johanna och hennes kollegas tips om att inte gå all in med nyårslöftena med träningen.

2014 blir 2015

Barn och familj, Erdoderdo, Jobb, Livet, Träning

November och december var två galna månader. Jag bestämde mig för att sluta på Springtime, utbilda mig till PT på Eleiko med skola fyra dagar i veckan och jobbade 3-4 dagar i veckan samtidigt på byrån och med Lofsangruppen. Nu är det klart, jag fick min examen och även diplom som Strength & Conditioning coach och jag slutade på jobbet till årsskiftet.

Nu står jag på egna ben med mitt nya företag Styrkebyrån där jag erbjuder allt jag kan: kommunikation och träning. 😃 Är oerhört stolt över detta.

Jag har redan flera projekt inom kommunikation på G, och en bunt med människor som vill träna. Hurra! Jag har inte ens börjat än ju! Jag har inte fixat något gym än att vara på. En är ju lite bortskämd som inte vill vara anställd utan hyra in sig. Men anställd känns som något som kommer dröja innan jag är igen. Friheten bultar i mitt bröst!

Just nu känns det som en dröm att få göra allt som jag vill och kan!

Här kommer en bildkavalkad från sistone.
Eleiko-klassen, nyår som vi firade på Riche med barnvakt hemma för första gången, Disney on ice med Lovisa och hennes killar och träning.

Om det finns en endaste som läser här fortfarande, vad vill ni läsa om? Jag är förstås fullproppad med ny inspiration. Go 2015.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/778/32967544/files/2015/01/img_3034.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/778/32967544/files/2015/01/img_3052.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/778/32967544/files/2015/01/img_2950.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/778/32967544/files/2015/01/img_3128.png

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/778/32967544/files/2015/01/img_3094.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/778/32967544/files/2015/01/img_3096.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/778/32967544/files/2015/01/img_3082.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/778/32967544/files/2015/01/img_2685.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/778/32967544/files/2015/01/img_2767.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/778/32967544/files/2015/01/img_3135.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/778/32967544/files/2015/01/img_2944.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/778/32967544/files/2015/01/img_2673.png
Två trötta men galet taggade coacher

Sanningen om min fot

Livet, Träning

Jag bröt benet 2007 och har en märgspik inopererad med fyra tvärskruvar, två i ankeln och två under knät. Varje gång jag de senaste åren trappat upp min löpträning får jag en inflammation i skruvfästena och benhinnorna som gör jätteont. Idag hade jag äntligen tid hos en ortoped på Södersjukhuset för att kolla vad jag kan göra åt detta. Det var en väldigt duktig och kompetent läkare som har stor erfarenhet av att göra korrigerande operationer av såna här gamla skador och märgspikar. Jag förklarade att jag är väldigt högfunktionell, att jag kan lyfta och böja tungt, men att jag inte kan springa halvmaror eller nedför i slalombackar utan problem. Han påminde mig om att jag fick en snedställning i min fot när jag bröt benet, och min högra fot är 15 grader felroterad efter detta. Det går att korrigera men då måste man såga av hela benet och sätta tillbaka det igen, med ny märgspik och skruvar, och risken finns att det inte blir bra då heller. Det är en väldigt omfattande operation, med lång rehab, och så högfungerande som jag är så är det nog bättre på att ställa in siktet på att inte bli någon löpare. Snarare ska jag vara glad att jag kan göra det jag faktiskt kan, med den felaktigheten jag ändå har i benet.

Det var lite tufft att höra, även om jag blir väldigt glad över tanken på vad jag klarar av med min kropp. Jag tänker aldrig på mig själv som dysfunktionell med min fot, även om jag brukar skämta om den. Ida sa någon gång att min löpsteg inte är vackert, men att jag är effektiv som löpare, och det där första kan jag verkligen hålla med om haha.

Jag ska ta bort de små tvärskruvarna i ankeln för att underlätta för irritation men det är inte säkert att jag kan springa så mycket för det. Springa för njutning och inte för prestation – det får bli min grej. Och så har jag ju alltid min skivstång.  Jag anpassar minn träning efter det som går och kan till exempel inte göra bulgariska utfall eller utfallshopp med vikt. Men lyfta en skivstång upp och ned från golvet kan jag göra väldigt bra, och får acceptera att min högra fot pekar lite utåt.

Jag känner mig både glad och ledsen över detta besked. Tacksam och ändå lite avundsjuk på alla löparfrälsta som möter den här hösten ute i löparspåret.

Igår var jag på pressdag på Prat PR och sniffade på de senaste barfotaskorna från Merrell. Aningens sugen nu på att tröstköpa mig ett par nya. Jag behöver ju ta hand om min stackars fot 😉

IMG_2261.JPG

IMG_2260.JPG

En bra lördag

Livet

För att komma ur bloggtorkan, vad passar bättre än en bildkavalkad? Jag väljer att tjuffa ut en om min grymma lördag. Jag hade först en fin dag hemma själv och städade samt gick en långpromenad med hunden.

Sedan mötte jag upp Lovisa för att träna på ett stängt Rosa Skrot. Knäböj med stång bak, pressar och knäböj mot box stod på schemat.

Sedan läste jag kurslitteratur till Eleiko PT som jag går i höst ihop med min kollega Johanna i Lofsangruppen. Lovisa låg samtidigt och fick fransarna fiffade.

Senare bjöd Lovisas Hans (Hanisa) på en superlyxig middag med oxfilé, kantareller, sötpotatis och champagne.

Jag somnade glad och nöjd och tror bannemig att känslan sitter i än idag. Vänner rules.

IMG_2051.JPG

IMG_2052.JPG

IMG_2031.JPG

IMG_2038.JPG

IMG_2034.JPG

Värsta bästa fredagen

Livet, Träning

20140802-084349-31429335.jpg
Min första arbetsdag på Springtime bjöd på lyxlunch på East tillsammans med två roliga kollegor som jobbat hela sommaren (lite trötta var de allt).
Jag cyklade på min killes fixie idag (cykel) och älskade känslan – det gick tio minuter snabbare och var lätt! 5km på 17 minuter till skillnad från min tantcykel.

Efter jobbet körde jag 5×5 marklyft och det gick superbra och jag kände mig stark. Kom hem till en fin familj och en vän som lagade hemgjorda burgare på högrev och milkshakes på päronglass. Smög ner mig i sängen efteråt i smyg och bara njöt av känslan i kropp och knopp. Livet när det är som bäst.

20140802-084825-31705790.jpg

Semester och Hälsingland

Livet, Träning

Det kanske är någon av mina stackars läsare som märkt att jag försvunnit härifrån. Kortfattat kan en säga att den tid jag tidigare lagt på bloggen och att hänga på nätet nu går till Lofsangruppen. Både internt i kompetensutveckling med de andra coacherna och med kunder.

I fredags sa jag adjö till kontoret på jobbet för fyra veckor och igår körde vi till Åsbacka och familjetorpet i Bollnäs.

Här är strålande sol, abborrarna nappar, och skogen susar.

Några saker jag läser eller har läst på sistone:

20140706-144713-53233228.jpg

Det är skillnad på träning och träning”

Women, training and misconceptions”

”The alternate conjugate periodization model”

20140706-150912-54552305.jpg

Svettigt värre

Livet, Träning

20140618-182241-66161687.jpg
En härlig grej med Lofsangruppen är att jag själv får massa ny träningsinspiration och vill testa nya passupplägg. Idag körde jag ett cirkelpass i gymmet här i Alcudia med tre block för rygg och baksida. Jag tränar sällan så längre, men i värmen är det perfekt med pulshöjare och styrka som konditionsträning.

Igår kväll var vi på en tjusig restaurang i hamnen i Alcudia, Miramar, som enbart serverar färsk fisk. Bra sådan. Vi åt bland annat knivmusslor, hjärtmusslor, grillad havsabborre och sjötunga. Rekommenderas! Men i den dyrare prisklassen så kanske inte varje kväll på semestern. Det var faktiskt svårare än jag trodde att få tag på färsk fisk enkelt här. Hotellet bredvid serverar norsk lax (!). Barnen toppade hela kalaset med karusell och studsmatta.

20140618-183132-66692124.jpg

20140618-183133-66693146.jpg

Att göra-listan, get organisized 2

Livet

todo

Jag har alltid älskat att göra-listor. Skriva ner saker, få dem gjort, stryka dem. Serenity. Arbetsmässigt har jag alltid gjort en levande att göra-lista, oftast vecka för vecka där saker har tillkommit längst ner och strukits vartefter de blivit gjorda.

Nu har jag lärt mig att dela in min att göra-lista i tre delar. I den första delen finns de saker som behöver göras så fort som möjligt, idag eller de närmsta dagarna. I den andra saker som jag behöver göra senare, kanske nästa vecka. Och i den tredje saker utan deadline men som behöver göras någon gång. I den första delen är tanken att ha så få saker som möjligt, hela tiden. Max tre, fyra saker. Det ger en skönare känsla av att saker händer och inte är för mycket.

Jag försöker att inför varje ny arbetsuppgift göra en tydlig bild av: Vad är det som behöver göras, och när behöver det vara klart. Men det viktigaste för att inte hamna i mental oreda är att… säga nej när det ser ut som att det blir för mycket att säga ja.  Produktivitetsbloggen har skrivit ett väldigt bra inlägg om att säga nej som ger lite tips på hur en kan göra det på ett bra sätt. 

Gör en ny att göra-lista varje dag och avsluta varje dag med att se över vad du ska göra imorgon.

Några andra saker att lägga till att göra-listan är :

– Inte göra flera saker samtidigt. Vad gör det om jag kollar mailen efter lunch, är det verkligen så viktigt att göra det direkt på morgonen? Börjar man kolla mailen är det lätt att man… kollar mailen istället för att jobba

– Avställningstid och påkopplingstid. Ni vet hur man gärna fastnar på väg ut från jobbet. Med en kollega eller två. Eller på väg in. När jag hade som mest att göra började jag hänga av mig mina ytterkläder i vår kundhall så att ingen skulle börja prata med mig. Planera istället in en halvtimme varje morgon och som det sista du gör varje dag att göra de här sakerna. Hälsa på kollegor, stämma av arbetsdagen inför morgondagen,  lämna kaffekoppen och ta en snus. Om man snusar. Jag gör inte det. Men så är jag också en sådan som smällt igen locket på datorn fem minuter efter planerad tid, mitt i en arbetsuppgift som jag inte hann klart med och tänker att jag fortsätter den imorgon bitti före barnen vaknar.

Get organisized

Livet

20140602-185436-68076060.jpg

Jag tänkte ju att jag skulle skriva lite om hur jag ändrat och försöker ändra på mitt sätt att jobba sedan jag insåg mig vara… ja inte master of the universe när det gäller planering i alla fall. Jag jobbar som kommunikationskonsult och utgår därför från hur mitt arbete fungerar.

Att jobba som konsult på en stor byrå innebär i princip att vara som en frilansare, fast inhouse då. Jag rapporterar min tid och har koll på mina projekt och mina leveranser, men jag behöver inte meddela vart jag är någonstans på dagarna till någon. Förra veckan var hela familjen krassliga och hemma och jag mailade tre personer som jag just nu har lite olika projekt på gång med varav en svarade ”vad bra att du säger var du är så vi vet :D”. Ungefär så är det. Jag får uppdrag att jobba med av mina kollegor som är kundansvariga. Hur mycket jobb jag tar på mig är på mitt eget ansvar. Det kan vara knepigt att veta. Vissa projekt är korta och vissa är långa. Vissa involverar endast mig och kanske en konsult till. Några projekt löper över ett halvår och involverar kanske åtta konsulter. Det lättaste är att ha ett fåtal långsiktiga projekt med ett visst antal timmar per vecka på ett ungefär, och sedan en varierande mängd småprojekt under veckorna. En viss del av min arbetstid ska gå till så kallade interna projekt – inte kundprojekt. Där vi till exempel bloggar, planerar interna akviteter, tar en fika eller gör lite egna spaningar. Etc. Typ så är det.

Det som man ständigt jonglerar som konsult är precis som för en frilansare – hur mycket kan jag ta på mig? Får jag för lite att göra en period stressar det mig, får jag för mycket stressar det mig. Balansen. Jag är en sådan som tycker att allt är kul och sällan säger nej till saker. Som tycker att jag ”missar” om jag inte är med. Gärna nya saker att göra, ofta. Utvecklas. Lära mig allt om elektronikbranschen. Eller plåt. Eller optik. Eller yoghurt. Eller bussar. Nya världar hela tiden. Men jag behöver lära mig att rama in mitt arbetsliv så att det inte blir för mycket och för rörigt, och inte för mycket på mitt bord. För mycket duttande, vobbande, småjobbande. För mycket kvällar, kolla mailen, leverera i sista rycket, omvärldsbevaka på morgonen för att ha det klart. Så jag har lärt mig att skala ner och göra en plan för hur jag vill att min vardag ska se ut.

Det första jag gjorde var att ta bort mailen och allt arbetsmässigt ur min telefon (kalender etc). För några som läser det här är det kanske helt självklart att inte ha det i telefonen. För många andra låter det omöjligt. För mig var det så, omöjligt. Jag svarade på mail på bussen på väg till jobbet och på väg hem. Jag kollade mailen hemma och checkade av att det inte var något och omvärldsbevakade. Nu kollar jag inte mailen efter jobbet och inte före jobbet. Inte på helgen. Jag jobbar på jobbet, på mina vanliga arbetstider. Jag har också sagt det till mina kollegor, att jag inte jobbar oregelbundna tider längre (jag jobbade inte övertid utan flexade, timmar här och där).

Jag har flera kollegor som det fungerar skitbra för att jobba hemifrån och flexa timmar hit och dit, men jag kände att jag behövde ta bort det. Det blir liksom inte bättre, det jag jobbar med, för att jag jobbar kväll. Och jag har inte någon kund som kräver ständig uppkoppling heller så det är inte så krångligt egentligen. Visst kan det ske saker i min bransch på en helg, som behöver fixas med – kanske tas fram en frågor-svar-manual till en kund eller så. Men vet ni – om det är viktigt så kan man ju ringa mig om jag inte svarar på mail? Och jag kan välja hur jag hanterar det. Om jag svarar, om jag tar på mig en arbetsuppgift. Så har jag bestämt att det är och det funkar hittills väldigt bra. Det handlar ju mycket om att bestämma sig. Att göra en prioriterings-ordning. Här är mina ramar och det funkar för mig. Alla har sin strategi och det som funkar, funkar. Tänkte skriva lite mer om Att göra-listor i nästa inlägg om någon fortfarande tycker det är intressant 🙂

 

 

Tur att de är så gulliga

Livet

Idag när vi gick hem från förskolan tillsammans med en förskolepappa (som jag inte känner) och hans två barn frågar Alma mig:

– Mamma när du blöder i snippan, gör det ont att stoppa in den där saken som du stoppar in då?
– Hm, nej.
– Är det för att ditt snipphål är så stort? 20140522-205340-75220724.jpgTur att de är så gulliga ändå de där småknattarna. Idag längtade Alma extra mycket efter sommartorpet i Hälsingland och packade sin väska och skrev upp vart hon ville resa på några lappar.  

Nystart efter tarmkoll

Livet

Under de senaste månaderna har jag haft en omställningsprocess i livet gällande mitt sätt att jobba. Jag har alltid varit en person som drivits av engagemang och gått igång på saker till 110 procent. Innan mitt första ”riktiga” jobb som anställd 2010 har jag varit egen och frilansat och i perioder jobbat dygnet runt för att sedan ligga på soffan och äta praliner i en vecka då och då. Som anställd infaller aldrig pralinerfasen (i alla fall inte i min bransch) och jag har insett att jag är dålig på att återhämta mig på jobbet. Jag fick en del fysiska symptom på att min kropp var uppe i varv och går nu sedan april hos en psykolog på företagshälsovården med fokus på att hitta ett bra sätt att jobba. Utan att jobba för mycket och ostrukturerat. Jag har fått ändra hela mitt vi-tar-det-på-volley-sätt och blivit en att-göra-lista-person deluxe, med modeller och övningar som jag lär mig hos psykolog-Keith varannan vecka. Det är verkligen svinbra och jag är så tacksam att mitt jobb låter mig göra detta och satsar på det. Det är en riktigt bra investering för resten av livet. Jag vill gärna skriva mer om bra att göra-listor och mail-struktur och många bollar i luften om någon är intresserad.

I hela den här processen ingick att kolla upp min kroppen också och jag fick avsluta igår med en koloskopi (tarmundersökning). Efter en veckas märklig diet och ett dygns fasta samt fyra liter lavemang (!) fick jag igår lite knark i en infart och kollade sedan igenom hela magen inuti. Tarmarna alltså. Det gick faktiskt jättebra och läkaren sa att jag är ”vacker på insidan”. Höhö. En mycket märklig upplevelse att se sin insida på teve.
20140522-204932-74972828.jpg

Jag ser det hela som en nystart och är efter två veckors vila från träning supertaggad på att börja om igen med både träning och struktur. Jag tror till och med att jag blivit lite wellness-flummig av det hela och har börjat lyssna på fågelsången på lunchpromenaden.