Midnattsloppet 2014

Träning

IMG_1639.JPG
Igår sprang jag Midnattsloppet med en kompis som fick en nummerlapp över. Hen sprang i Darth Vader-dräkt och jag var utklädd till löpare.

Trots relativt coolt tempo hela loppet, jag kunde prata, andas, titta på folk och dansa, så känner jag mig stel i benen idag och har träningsvärk i magen. Jag har löptränat i fem veckor nu, tre gånger i veckan för att bli snabbare. Att jag cyklar till jobbet numer känns också. Jag ska ta en vilovecka från löpningen nu och götta mig lite extra i styrkan.

Det var ett roligt lopp, kul att springa i mörker i Stockholm med glada söderbor som hejade. Extra glad är jag för att det tempo som förra året var fort, nu är prattempo. Kanske håller jag faktiskt på att börja gilla det här, att springa?

Stockholm Marathon

Träning

20140531-185604-68164780.jpg

Idag ville jag verkligen heja på Lovisa och de andra jag känner som sprang Stockholm Marathon. Jag åkte själv in till stan och mötte upp snabba Sara som hängde i Rålis med sin familj och hejade på löparna vid Västerbron.

Det är så härligt att titta på alla människor som kämpar med sina mål. Vissa att vara snabba, vissa att ta sig runt och vissa att ha kul. Starka Lovisa hade en dålig dag och fick stöd av hennes fina syster Agnes under loppet. Sara och jag sprang över Rålambshovsparken och mötte dem en andra gång och klappade på ryggen och ropade.  Mina kollegor Erik (som jag missade i klungorna) och Jenny gjorde otroligt fina lopp och fick riktigt bra tider. Som publik på lopp har jag utvecklats de senaste åren och börjar inte alltid gråta när jag ser de som jag hejar på längre 😀 Tjejmilen förra året var en tårdrypare. 20140531-185605-68165632.jpg

Hur kan man se såhär snygg ut när man springer en mara? Själv känns det oerhört avlägset att springa ett marathon. Jag siktar på att få en för mig bra miltid i år, och springa mycket korta intervaller för hjärta och kropp. 

Ansiktet på en som gick ut för hårt i löpbandsintervaller

Träning

20140105-201725.jpg
Slut efter att ha gått ut för snabbt ovan intervallare som jag är

Jag har tränat så oerhört lite kondition senaste året och har smittats av löparpeppen omkring mig. När Ines var nyfödd och jag började träna körde jag mycket intervaller, ungefär två till tre gånger i veckan och då bara på löpband. Efter att sedan ha sprungit mer utomhus blev det naturligare att träna där, men då föll intervallerna bort. Och sen löpningen också minsann.

När Ines var nyfödd och jag ville komma igång med träningen och få en stark kropp tränade jag hela tiden med pulshöjare i varje träningspass. Antingen intervaller före styrkan eller pulshöjande övningar mellan styrkeövningarna.

Jag tränade också hela kroppen varje träningspass. Något som är väldigt funktionellt när man vill komma igång och skaka liv i en ovan kropp. Då såg i princip alla pass ut såhär:

Intervaller på löpband (kanske 45 sekunder springa plus 15 vila, upprepat med stegrande hastighet och sedan ner, eller en tabata tex) Sedan tre superset i gymmet, mycket med kettlebell, hantlar, liten skivstång, gummiband. Ca sex övningar i par om tre. Alltså alla övningar två och två med ungefär tre set på varje övning. Det hela tog runt en timme.

Idag kör jag oftast mer ensidigt, en tung övning med få reps och sedan assisterande till den. Ett pass är kanske 45 minuter. Om jag kör kondition gör jag det separat. Jag går ofta på Lovisas cirkelpass på Rosa Skrot på onsdagar och där får jag en mer genomkörare av hela kroppen, med fler reps och lite flås. Eller mycket.

Idag var min tanke att väcka liv i löpbandsintervallerna som jag älskat så mycket. Kan sakna känslan av att ha hög puls genom ett helt styrkepass efteråt (i början när jag körde PT med Lovisa kunde jag inte hoppa på en liten box, inte göra någon övning över huvudet för då svimmade jag, och jag låg på golvet mellan varje superset. Oj vad hon väntade bredvid mig. Och hörde mig klanka ner på mig själv. Och peppade mig.)

Jag kunde för drygt ett år sedan springa löpbandsintervallerna på 19km/timmen. Idag kom jag upp till 14 och fick sänka när jag nådde den där mjölksyraväggen som jag bara hört om förut. Planen var att springa 4 + 3 + 2 + 1 minut, två gånger, med ungefär 50% vila mellan varje intervall. Jag tänkte då höja farten ett snäpp efter varje. Började på 13 och fyra minutarn var riktigt jobbig sista minuten, brände. 13,5 på trean var lika jobbig den och benen kändes som bly efter vilan. 14 på två minuter dödade mig. Och istället för att fullfölja planen körde jag sju stycken 40-sekundare på 12!!!! Och var så in i bängen slut sen. Så hejdå gymmet på det. Fasen vad orutinerat. ”Släpp det gamla och utgå därifrån du är just nu”. Och som Allakanträna-Ida brukar säga: ”Kenyanerna tycker också att det är jobbigt”. När de springer i OS.

Det roliga med kondis är iallafall att den går fort att jobba upp. Och smoothien jag gjorde efteråt var lovely!

20140105-220128.jpg
En kopia av Oh my god hos Squeezed up. Jag brukar ta den med nötmix, mm!

Recept: Ananas, mango, skyr (jag tog kvarg), kokosmjölk. Hade i mandelsmör också.

Annandagen

Träning

20131226-222737.jpg
Jag började sovmorgonen med ett intervallpass utomhus för att röra på mig lite. Jag körde ett av Lofsans intervallpass från hennes träningsresa till Playitas nu i höstas. Fyra två minutare, fyra enminutare och fyra trettiosekundare. Perfekt!

Mm det här jullovet är så himla göttigt. Hela familjen är lediga nästan två veckor till. Idag var det dags att fira jul med min sida av familjen, min mamma, bror och syster och våra barn och familjer. Supermysigt hade vi det och åt fisksoppa med saffran för att vara lite juliga men ändå slippa julmaten. Min svägerskas pappa från Moskva var med också och som vanligt hade vi glömt hur mycket julklappar våra barn får av dem 🙂

Det är sju månader mellan Ines och min systerdotter och idag var första gången de lekte ihop på riktigt. Nu är de lika gamla när de blivit äldre, två 2011:or.

20131226-223318.jpg
Äldre är också de här två godingarna. Vilken skillnad det är att hänga i gäng med dem nu för tiden. Visst ryker de ihop så det dånar ett par gånger om dagen, men att kunna ligga ihop i soffan sent när pappan är ute på stan, framför en film med tända ljus. Himla fint.

En fin lördag

Träning

Som började med ny hårklippning av fina svärmor, både för mig och Ines.

20130928-200059.jpg

20130928-200110.jpg

20130928-200124.jpg
Och nya lampor.

20130928-200155.jpg

20130928-200202.jpg
Och ett så kallat myspass där jag sprang vilse och gjorde distansrekord. Kanske något osmart. Känner av anklarna från min rörlighetsträning hemma igår. Kika på Insta om du vill se min rumpa åka hit och dit. Hösten är här, hösten är härlig!

SpringSara-pass och träningsrutiner

Träning

I början av sommaren drog Lovisa igång en challenge som var att träna 5 gånger- och gå 5 promenader i veckan i sju veckor. Jag hakade först på men redan första veckan blev det fail och andra veckan var ännu värre. Jag var helt utmattad efter en av de mest intensiva arbetsperioderna på länge och kände ingen pepp alls.

Lite semester på det och plötsligt klaffar livet som vanligt igen. Vi har ju hund och jag har nu tagit på mig att gå morgonpromenaden med hunden minst fem dagar i veckan. För min egen skull. När klockan ringde imorse 6:15 var det inte så kul men det var utskönt efteråt som vanligt. Barnen har inte vaknat när jag går och det är extra skönt, bara en kopp kaffe och sen ut, runt en halvtimme – 45 minuter.

20130813-193500.jpg

När det gäller träningen har jag varit i lite go with the flow-läge på sistone med extra fokus på löpträning då det nu är en månad kvar till Tjejmilen som jag ska springa. I fredags gick jag på ett tidigt CrossTraining-pass på Sats med några kollegor, och i söndags körde jag ett intervallpass utomhus som jag läst om på SpringSaras blogg. Upplägget är att köra tio stycken 90-sekundersintervaller med 30 sekunders vila mellan varje. Jag värmde upp runt 6-7 minuter innan. Intervallpasset tar alltså 20 minuter – perfekt.

20130813-192739.jpg

Det var riktigt jobbiga intervaller och på slutet av de sista tittade jag på klockan var tionde sekund. Jag höll mig mellan 4:07-4:25/kilometer de flesta intervallerna, utom de två sista som blev 4:31 – 4:38. Verkligen ett bra, kort, högintensivt pass helt i mitt tycke. Ska köra intervaller minst en gång i veckan nu före milen.

20130813-192732.jpg
På väg hem öppnade sig himlen och det öste ner regn. Jag blev blöt som en disktrasa. Skönt med ett bad sedan. Det behöver liksom inte vara så komplicerat.

Knäckt av löpningen

Träning

20130808-212807.jpg

Idag checkade jag ut lite tidigare och bestämde mig för att bli helt slut på gymmet (insert valfritt Göteborgsskämt).

Jag hade till och med planerat ett pass. I brist på nuvarande flow hittade jag på min egen blogg ett pass jag gjorde med Lovisa för ett år sedan, 600 reps, som jag tänkte köra ca samma upplägg av. Min plan var löpning som uppvärmning, sedan 40-30-20-10 av svingar, löpning (en sekund = en rep), utfall med kettlebell.
Sedan samma upplägg av backsquat, pressar och situps (först tänkte jag ha squats i båda omgångarna men det kändes för mycket sedan).

Jag var som en gammal knarkare som tar lika mycket droger efter ett långt uppehåll. Så jag kom bara till och med första 300. Snopet! Den här gamla mamman alltså.

Jag värmde först upp med jogg, gång i backe 5X45 sekunder och sedan en tabata löpning (2graders lutning för att få utomhusmotståndet) på 17km/timmen. Det var jobbigt! Riktigt jobbigt. Men jag höll ut och sen kunde jag inte riktigt återhämta mig under resten av passet. Love/hate intervaller! Det är verkligen så himla bra. Och det är ju kul att jag var så vältränad förra året 🙂

Här skriver Lovisa om passet, då.

Resten av kvällen har spenderats i ett sådant mode som jag avskyr – och faktiskt är det en anledning att jag tränar kroppen för jag brukar undvika det genom träning – jag ville bara att kvällen skulle ta slut så jag fick gå och lägga mig. iPhone-mamma typ. Barnen teve och iPad. Men de kom hem sent efter en hel röjig dag utomhus med farmor så det kändes okej. Annars tycker jag det verkligen känns o-bra med sådana kvällar – när man bara vill att de ska ta slut och när barnen får klara sig själva utan engagemang nämnvärt från föräldern. Vill gärna vara med, närvarande, pigg. Det är en anledning att bli stark. Men idag påmindes jag om att dagsformen visst är färskvara. En morot verkligen!

20130808-214836.jpg

Klockan är fem dags att gå hem

Träning

BildJag sprang intervaller till jobbet imorse efter ett upplägg av Allakanträna-Ida.

Upplägget:

1X4 minuter

2X2 minuter

4X1 minut

8X30 sekunder

Halva vilan som intervallen mellan varje.

Totalt blir passet 24 minuter och jag hade kommit hela vägen till jobbet (fem kilometer) om jag inte fått sånt jävulskt håll vid Kungsträdgården, så jag fick lägga av.

Det var jättejobbigt och jättebra. Jag är nybörjare på den här typen av träning före frukost men ska ge det ett försök igen och se om jag kan hitta på något annat sätt att transportlöpa till jobbet. Tycker att fem kilometer är lite för kort annars.

Nu ska jag hem till mina bästa korvar.

Semester 2013

Livet, Träning

 

 

Två veckor semester blev det för mig i år och jag försöker njuta av dem – det är inte så svårt. Vi har delat in sommaren i två veckor ensamma var med barnen i början och slutet för att slippa sommarförskola för Ines som fortfarande är liten och ska byta förskola i september på grund av att vår stängs ned och slås ihop med en annan. Så en av mina veckor var jag tvungen att fortsätta jobba och en åkte jag till Cypern och Protaras med min mamma och barnen. Det var toppen och jag hade inställningen att det var barnens semester – helt på deras villkor. Med den inställningen är det bara att go with the flow och det är ganska bra för en högpresterande projektledare. Jag låg i princip i poolen mellan 11-18 och det var nice.

20130723-101245.jpg

 

Vi åkte med Ving till ett så kallat Family garden-hotell, med barnpooler, Lolo & Bernie (Banis som Ines säger), lekrum och gym. Jag blir ju lite skraj när de hälsar en välkommen på flygplatsen och det där, men sedan var det soft med hela konceptet – som inte alls prackades på en och vi hade till exempel inga måltider inräknade utan lagade frukost i vår lägenhet och tog dagen som det kom. Nästa gång ska vi prova ett Sunwing resort-hotell bara för att gå all in (men först ska jag på vuxensemester till New York i november med Lovisa med flera – jei!). 20130723-101255.jpg

 

 

Utsikten från hotellet.

Hemma har vi mellanlandat en halv vecka före vi drar till Hälsingland imorgon, till fina torpet i Åsbacka som min killes familj har. Jag har försökt dra igång löpträningen igen inför Tjejmilen och bad om pepp av Spring-Sara häromkvällen. Kör enminutsinvervaller sa hon, tio stycken Så det gjorde jag efter 2 kilometers uppvärmning. Sara är en sån där härlig person som jag lärt känna via Lovisas träningsgrupp och vi har både sprungit Hammarbybacken och kört gruppträning ihop. Och babblar dagligen om ditt och datt i gruppen. Så himla bra att få pepp av någon när man behöver en spark, de som hånar att följas åt i sociala medier tror jag inte fattar hur mycket det ger i köttvärlden – att följas åt på nätet. Prova!

20130723-101308.jpg
Jag sprang en slinga längs Årstaviken som har en hel del jobbiga backar, särskilt på slutet för mig då jag vänt och sprang tillbaka. Det är verkligen kul och går så mycket snabbare mentalt att springa intervaller utomhus än inne. Jag ska verkligen fortsätta med det nu, fram till Tjejmilen. Jag vill ju pressa ner min tid med tre minuter, men i år har jag inte ens löptränat hälften så mycket som förra året så vi får se.

Vi hörs då!

Barnsemester deluxe

Erdoderdo

20130714-112533.jpg

20130714-112603.jpg

20130714-112613.jpg

20130714-112523.jpg
Vi är i Protaras, Cypern och badar och badar. Alma är i vattnet morgon till fem och har lärt sig simma under vattnet.

Vi har en lägenhet där vi äter långfrukost och lagar lätt mat. På kvällen leker barnen på olika lekplatser medan vi äter middag.

Idag ska det bli 36 grader i skuggan. Igår sprang jag en långsam jogg längs strandpromenaden som avslutades med lite bergsklättring. Jag har bränt mig med solskyddsfaktor 50 men barnen har klarat sig bra med UV-dräkter från Pop. Vi hörs!

Stig-Helmer

Springtur med gamling

Träning

20130701-081457.jpg

20130701-081526.jpg
Jag har haft ont i en tand i några dagar, eller närmare bestämt i tandköttet runtom. Men igår trotsade jag det onda och stack ut för en löprunda med hunden. Jag var lite dare devil och stack iväg i ett spår som jag inte viste vart det ledde, bredvid Hammarbybacken där jag bor. Vi tog en ingång till ett löpspår med en skylt som löd Välkommen och kutade på, det var några rejäla backar. Men spåret tog slut och jag hamnade vid Hammarbybacken igen, så vi tog ett till varv och försökte hitta en ny väg. Lite mentalt utmananade, att inte vet vart man ska.

Jag tänkte på det som Ida skrev om häromdagen, att skaffa en träningskompis som drar med en. Förr så var det min hund Matilda som drog med mig. Vi cyklade mycket och jag tyckte det var läskigt för  att hon drog så fort och snabbt framför cykeln i många, många kilometer. Igår var det Matilda som la av, sista kilometern hängde hon som en slips bakom mig stackarn. Hon är ju tio år nu, orkar tydligen inte så mycket längre. Hon är nog ingen springkompis längre, det är himla tråkigt. Jag har tyvärr ingen annan 🙂

Midsommardagen

Erdoderdo

Just nu tycker jag att mina kids är lite extra knöliga mellan varven. Det är gnabb, min-din, inte lyssna/komma in när man ropar och långa läggningar med mycket gråt (Ines). Fattar inte hur jag pallade vara själv med dem i sju veckor i somras. Undrar också om vi måste hitta någon lösning på långa läggningar, om hon sover för länge på dagarna nu (vi har aldrig reglerat det utan det har ofta gått bättre med kväll och nätter ju längre hon sovit på dagarna). Men. Det kan också vara jag som är lite gnällig. Det kan faktiskt vara så. Jag har någon slags inre maskin som försöker komma ut. Så fort jag får en stund över går jag ner i källaren för att rensa ut lite grejer eller springer med vagn och hund när jag egentligen tänkt gå.

Förresten så var det första gången sen Vårruset och ont i benet som jag idag testade att springa. En liten tur bara, tre kilometer, och med Ines i vagn + hund. Slingan är en jättefin promenadväg runt Henkan och Finnboda nära där vi bor, men första 2 kilometer är uppför så det var lite tufft efter gårdagens träningsvärk. När det sedan blev nedförsbacke var det ren njutning. Och inget ont! Ines sov som en stock i nya, begagnade UJ Swift som går bra att springa med.

20130622-202825.jpg</

20130622-203747.jpg
Jag skulle gå ner och hämta mina sommarskor och kom upp med allt det här – att kasta.

Heja Lovisa

Erdoderdo

20130601-142927.jpg
Lovisa bestämde sig häromdagen för att springa Stockholm Marathon och idag följer jag henne via automatisk sms-rapportering. Just nu är hon inne snart på tredje milen. Något inom mig blir alldeles pirrigt och lite sentimentalt gråtsjukt när jag tänker på henne just nu. Hur man känner sig pirrig inför ett lopp, adrenalinet under tiden, tankarna i huvudet. Att genomföra en konkret utmaning mot ett mål, sån stark känsla när det är över. Undrar om jag någonsin kommet springa ett Marathon. Litegrann vore halvmaran spännande, men jag har bara sprungit 13 kilometer som längst. Hur som helst så går jag här hemma och tänker på henne, kämpen. Undrar hur hon ska fira ikväll.

Morgonpasset med Sarenbrant och Lovisa

Träning

20130531-213809.jpg
Bild stulen av Lovisa

Det var så himla mysigt imorse, löpträning och deckarsnack med Lovisa och Sofie Sarenbrant. Jag hade med min kollega Louise som jag teamar med på jobbet. Bland de som kom fanns dock fina bloggkompisar som Sara, Lisa och Hanna. Och Milla som jag också känner litegrann. Sedan var det några för mig nya ansikten med i form av Sofy och bloggaren HejaMamma bland annat.

20130531-220549.jpg

20130531-220604.jpg
Bild lånad av Lisa

Vi kittades med likadana träningskläder från Röhnisch och väckte en hel del uppmärksamhet i Tanto där vi sprang, haha. Superfina kläder och jag passade på att köpa en BH också, jätteskön!

Jag som brinner för kommunikation gillar verkligen Röhnisch ambassadörstänk och hur de jobbar med både förebilder och vanliga människor på det här sättet för att bygga sitt varumärke. Rosa Skrot som är gymmet vi var på idag är också väldigt duktiga på det här, att tänka nätverk, people influence people och har verkligen gjort sig ett namn på kort tid tack vare det (Sveriges tredje mest länkade gym förra året).

20130531-221229.jpg
Lovisa höll ett toppenpass med oss i morse bestående av enminutsintervaller, 30-sekundare och sedan 15-sekundare. Tre block om 7,5 minuter var. Upp- och nedjogg blev turen till och från Rosa Skrot till Tanto.

Jag har aldrig kört löpträning i grupp förut och springer själv bara intervaller på löpband men det var verkligen kul att köra i gäng – och ute. Jag tog det ganska lugnt efter förra helgens lopp i Hamnarbybacken och sedan Vårruset, som antagligen är anledningen att jag har fått någon skada i mina gamla skruvar från mitt tidigare benbrott. Men såklart drogs jag med, glömde det onda och spurtade sen lite extra på slutet (japp jag hade visst tagit det lite väl lugnt innan Lisa 🙂 ) Jag kände annars att jag återhämtade mig bra både under och efter passet och att det var perfekt träning för att få igång blodet och hjärtat lite extra inför helgen. När vi sprungit en intervall så vände de som var först sig om och joggade mot de sista, så att gruppen hela tiden hölls ihop. Ett smart sätt att träna som gör att alla kan köra efter sin egen förmåga.

20130531-222005.jpg

20130531-222022.jpg
Efter träningen fick vi sedan lyssna på ett samtal mellan Lovisa och Sofie Sarenbrant som berättade om sin bok Andra andningen, sin egen relation till löpning och hur livet ser ut som deckarförfattare. Samtidigt fick vi frukost och otroligt gott kaffe (Rosa Skrot har svingott kaffe!).

Imorgon är det ju dags för det som boken handlar om: Stockholm Marathon. En för mig helt overkligt lång sträcka men perfekt utmaning för Lovisa som både är stark, uthållig och snabb och har pannben som få. Det kommer gå som en dans och jag ska följa henne via sms i telefonen.

Ikväll har vi för övrigt försökt tolka ett telefonsamtal mellan hennes Sixten och min Ines. Sixten tyckte att Ines var tråkig och la på. Tack snälla Lovisa, Sofie, Röhnisch och Skrotet för att jag fick komma idag. Att få både träffa sina fina träningskompisar och ta del av skapandet av en bok blev världens bästa present på en fredag.

Jo just det: nu när jag ändå håller på och är så reklamig som jag inte brukar.

20130531-223144.jpg
Jag bara ääääälskar min nya träningsväska som jag fick igår av min kille. Den är grym, både som ryggsäck eller över axeln. Jag vill gå till gymmet bara jag ser den! Ska bara fixa benet först. Hur känns det när man har en spricka i ett skruvfäste anyone?